I lördags kom Charlotte förbi tillsammans med min och Jennies ettåriga guddotter Marion. Marion och Ella kommer bra överens. Ella gillar barn och Marion tycks gilla små håriga varelser med svans, dessutom är de i princip jämngamla och båda går på alla fyra.
Marion hade fått en tesked och mugg att leka med, vi är ansvarsfulla och tyckte det var bättre än kniv och handgranat.
Vid ett tillfälle i lekens hetta såg vi hur Marion skrapade teskeden mot Ellas bak. Vi skrattade gott åt detta men i nästa stund såg vi hur Marion förde skeden mot munnen. Vi skrek “Neeeej!” i kör och lyckades precis hindra henne från att stoppa den i munnen.
Ur ett rent vetenskapligt perspektiv kan man fascineras över hur lika kriterier små barn och hundar har gemensamt för vad man kan stoppa i munnen. Ur ett annat perspektiv är det bara äckligt..
Med tanke på alla likheter mellan små barn och hundar tycker jag att det är hög tid att vi antingen börjar förbjuda små barn i mataffärerna eller börjar tillåta hundar att följa med in.
Sv: Skönt att veta att du mår bra. Du behöver varken blogga eller kommentera för min skull, men ge gärna ett livstecken från dig då och då.. vad är det man säger? Bloggblod är tjockare än vatten...
SvaraRaderaPå tal om allergierna..det värsta jag vet är när folk börjar skryta om vem som är sjukast (typisk arabgen) en säger att hon har ont i huvudet och helt plötsligt har den som lyssnar fått en hjärntumör. MEN min har haft helt absurt mycket allergier havre vete råg mjölk soya potatis ägg samtlig nötter och mandel, kikärtor pollen. Under värsta perioden räckte det med att någon som varit i kontakt med ovanstående kom in i rummet och kanske gav honom en klapp eller puss för att tjernobylprocessen skulle börja. Jag var konstant livrädd att förlora honom första tiden. Några allergier har blivit bättre nu, andra har förvärrats kraftigt.
Det jag skrev ovan handlade om min son.
SvaraRaderaHaha, vad äckligt. tur ni hann fram =D
SvaraRaderaIbland skulle även småbarn behöva ett koppel... :P De har en tendens att hinna orsaka otroligt stor skada på några nanosekunder. Men det är väl en del av charmen. Kanske. :)
SvaraRaderaJag och min smått efterblivna kompanjon vill bara börja med att säga att vi älskar din blogg över allt annat, finns inte mycket som slår känslan man får när man läser om MFFFUF, Egon eller tandkräm från 79.
SvaraRaderaVi blir dock djupt besvikna och mår faktiskt ganska dåligt när det går så lång tid mellan varje inlägg, vi kommer inte klara detta i längden. Därför ber vi dig nu så snällt som vi kan att uppdatera lite oftare, det skulle göra våra ganska patetiska liv så mycket bättre.
J och Z : Amen to that!
SvaraRadera