Så sitter jag nu hemma efter en 7 dagars vecka på jobbet som bjöd på totalt 78 arbetstimmar (varav 38 är obetalda, jepp…., det kallas “ansvarslön” och låter betydligt finare än vad det är)
Trots allt har jag faktiskt haft det skitkul på jobbet och jag har fått jobba med inlånad personal från andra anläggningar under helgen som verkligen har varit helt fantastiska.
Det enda jag är lite grinig över är att jag var så nära att fullborda en full 80-timmars vecka men misslyckades på mållinjen med bara två timmars marginal.
En annan nackdel med att ha jobbat röven av sig är att man på nåt sätt blir lite avtrubbad och har svårt att förstå folk som bara är 40 timmar på jobbet och gnäller över hur trötta och utarbetade de är… Jag har gått/sprungit i snitt 17000 steg om dagen den senaste veckan och jobbat 11 timmars arbetspass varje dag….. och jag tror fan att det finns mer att ge…. Jag är inte helt urkramad än…. Jag kan nog fan MAXA det här. Studsa två steg åt vänster era djävla arbetsvägrare för jag skall fram och om ni inte flyttar på er så kör jag över er!
Vissa moraltanter har varnat för risken att “Gå in i väggen” och den risken lurar väl där nånstans antar jag även om jag själv inte riktigt tar det på allvar. På något sätt känner jag mig för stark och trivs just nu lite för bra på jobbet för att det skulle hända. Och OM det händer så skall jag i vart fall inte gå in i väggen, då skall jag fan springa…. Om man gör nåt så kan man lika gärna göra det ordentligt!
Nu blir det intensiv techno på full volym för att väcka grannarna ur söndagsdvalan, sen middag, fragminspruta och sen bums i säng, i morgon är en ny arbetsdag!
