Vykort från Resesmurfen (Stålmannen-Jens)

Idag låg det ett vykort från min vän Stålmannen-Jens i brevlådan.

Han är på Cuba nu. Jag hoppas att han hittar sina vänner utan bostad.

Jag lyfter ett varningens finger.

För en liten stund sedan drabbades min privata egendom för ett katastrofalt missöde.

Om det inte vore för min i det närmaste bottenlösa vilja att bidra till en bättre värld och förhindra att liknande missöden drabbar Er, mina kära läsare som till antalet inte har varit fler än en medelstor obs-klass de senaste dagarna, så hade jag behållt denna privata händelse för mig själv. Men min välvilja är större än mitt ego. Egendomen som drabbades var mitt headset.

Jag hade precis avslutat ett telefonsamtal under vilket jag hade kännt en kissenödighet växa sig större och större. När samtalet väl avslutades visste min kissenödighet inga gränser. Jag hoppade jämfota in på toa. 2 sekunder senare förstod jag varför man inte skall ha telefonen i höger ficka och headsetet i vänster öra. Sladden hamnar helt enkelt i skottlinjen och det oundvikliga inträffar. För att undvika att ni går samma öde tillmötes så kan ni vidta någon av följande åtgärder.

1. Telefon i höger ficka, snäcka i höger öra.

2. Telefon i vänster ficka, snäcka i vänster öra.

3. Man kan ha sladden innanför tröjan och låta sladden komma upp igenom kragen.

4. Man kan ha sladdlöst headset, bluetouth.

Här kommer en konstruerad bild över hur katastrofen gick till. Konstruerad dels för att jag inte hade kameran till hands när olyckan inträffade och dels för att jag av humanitära skäl inte vill visa själva källan till det inträffade.

Kom ihåg att de som inte drar lärdom av historien är dömda att upprepa den.

Dagens fråga: Hur mycket rymmer en Peugeot 206?

Igår kopierade jag över hela hårddisken från min gamla stationära dator till en liten portabel hårddisk. I samband med detta hittade jag en massa gamla foton från förr. Bland annat hittade jag bilderna som jag tog under en blixtresa till Tyskland för ett par år sedan. Målet med resan var att inhandla alkoholhaltiga drycker, och transportfordonet var min gamla Peugeot 206'a.

Jag minns fortfarande hur folket stannade upp i allt vad de höll på med när jag och Jennie rullade ut två fullastade kundvagnar med öl ur butiken och parkerade dem vid min lilla Peugeot.

Jag stod uppenbarligen för den dagens underhållning och det kändes som att vadlagningen på parkeringen var i full gång gällande hurvida jag skulle lyckas klämma in alla inköpta drycker i min bil eller inte.

Efter ett effektivt samarbete mellan mig och Jennie lyckades vi dock utan större ansträngning få med 43 lock öl, 8 lådor med Gin , Whiskey och Vodka samt ett par lådor Vin.

Efter vår logistiska uppvisning var det faktiskt ett par svenskar som hade stått på avstånd och betraktat oss som kom fram. De gratulerade till den lyckade lastningen trots att de tydligen hade förlorat vadslagningen eftersom de ALDRIG trodde att det skulle gå. Tji fick dom! Hur som helst.... Här kommer bilderna på hur en fullastad fransk räser ser ut.

För en optimal väghållning ordinerar Bosse Bildoktorn att man lastar det mesta bak. Bilen ser ju dessutom tuff och sänkt ut, funktion och finess i ljuvlig harmoni. På hemvägen behöver man inte använda helljusen och medtrafikanterna i den mötade filen brukar blinka glatt när man kommer körandes i en så här fin och stylad bil!
Så här såg det ut när vi väl hade fått hem allt, det var svårt att förstå att allt hade fått plats i bilen. Fy Jädrar vilket traktorkalas vi hade sen, synd att nästan ingen av de som var med minns speciellt mycket.

Här i slutet av inlägget vill jag passa på att rikta en speciell tanke till stackaren som nyligen köpte min gamla bil. Om du läser detta så förstår du att det nog inte är en så dum idé att se över stötdämparna bak.

Lev väl och må maskarna aldrig frodas i er grönsakssallad!

Semesterminnen 2008

Förkyld och omotiverad skriver jag detta inlägg av pliktkänsla för att inte bloggen skall dö ut totalt.

Det har hänt lite sen jag skrev senast. Min arbetskamrat Reidar har slutat och jag sitter återigen ensam på kontoret om man bortser från Ella som är med på jobbet dagligen.

Jag passade på att ta en veckas semester från jobbet för att träna Ella och fixa med saker inför hösten. Det gäller att passa på, så sista veckan som Reidar jobbade var jag ledig. Årets enda semestervecka och det var sparade semesterdagar från fjolåret som nyttjades. Jag har fortfarande kvar alla detta årets tilldelade semesterdagar. De sparade semesterdagarna bidrar faktiskt till en viss frihetskänsla eftersom jag vet att jag har dem tillgodo i motsats till dem som har tagit ut alla sina dagar och inte är berättigade till mer ledighet, suckers!

Under semestern bytte jag däck på bilen. Nu sitter vintersulorna som en smäck på min tantbil, Citroen Xsara Picasso. Det är första gången jag kör med dubbdäck för jag har bara haft friktionsdäck på mina tidigare bilar och det var en glad överaskning när jag upptäckte hur lätt det är att spinna vid rödljusen när det sitter dubbar på. Mina medtrafikanter uppfattar mig förmodligen som en galen kärring som har tokbråttom till den senaste höstrean när jag spinner loss så fort det blir grönt ljus.

Ella tog upp en stor del av min tid under semestern. Det är ju en viktig period i hennes liv just nu och jag tycker att det är viktigt att utsätta henne för så många olika situationer som möjligt för att hon skall bli en trygg och lugn hund. Både jag och Jennie känner hundar som har varit överbeskyddade och knappt fått hälsa på folk vilket har medfört att de nu är både rädda och skygga. Sådana hundar blir oberäkneliga då de i sin stress kan hugga efter människor och det vill vi givetvis undvika.

Nu är det dock inte så stor risk att Ella blir en sådan problemhund eftersom hon får vara med dagligen på jobbet och träffa massvis av människor. Vi tar ut henne dagligen på långpromenader där hon får lov att hälsa på alla hundar vi träffar, både stora och små. Man märker att hon skiljer sig från andra valpar som oftast verkar vara reserverade och smått rädda. Ella däremot studsar fram och hälsar på alla hundar helt orädd.

Den senaste veckan har hon fått vara med på både svampplockning och fiske. Hon får springa löst i skogen så fort vi är en bit ifrån vägar och järnvägsspår.

Här kommer ett gäng utvalda semesterbilder.