tisdag 21 augusti 2007

Den gamle mannen på våning 4

Jag lider av sömnsvårigheter......

Igår kväll borde jag ha somnat som en stock redan vid 23.00 med tanke på den hektiska dagen jag hade haft på jobbet, men istället låg jag och vred mig i sängen.

Det är oftast vid dessa tillfällen jag tänker alldeles för mycket på att livet inte är evigt och att jag kommer att dö. Min livstid är kraftigt begränsad till maximalt 90-100 år i absolut bästa fall, men med tanke på att min kostcirkel består av alldeles för stora tårtbitar av ciggaretter, snus och öl så skall jag vara glad om jag får fira min 60 års dag, vilket innebär att halva livet är levt vid det här laget.

I går natt började jag av någon outgrundlig anledning att börja fundera på den gamle mannen på våning 4 som jag hade viss kontakt med under ett par månader för några år sedan.

Han bar alltid en halmhatt ovanpå ett lysande grått hår och hade ett skägg som alltid var väldigt välvårdat. Han hade en välstruken beige kavaj och manchesterbyxor. Hans utseende var stilrent och han såg ut som en mönster-morfar direkt hämtad ur Madicken.
Man kunde se honom komma gåendes långsamt uppför den långa halvbranta backen från torget hållandes i en kundvagn från ICA som oftast var tom sånär som på ett par flaskor som klirrade i den.
Först senare förstod jag att kundvagnen fyllde en funktion som rullator då den gamle mannen förmodligen var för stolt för att ha en riktig rullator.

Han var alltid ensam och gjorde inga försök att ta kontakt med sin omgivning, trots att jag flertalet gånger hade hälsat glatt på honom då vi träffades i svalen, vid hissen.

En dag låg han vid entrén till hyreshuset som vi bägge bodde i. Jag var övertygad om att han var död, men vid närmare granskning visade det sig att den gamle mannen bara var full, så full som jag trodde att endast studenter med prestationsångest kunde bli.

Han hade låst in sina nycklar i lägenheten. Han hade den typen av dörr som går i lås av sig själv när man stänger den. I väntan på låssmeden bjöd jag upp den gamle mannen till min lägenhet.

Han satt i min soffa och sa inte så mycket, utan det var mest grymtande läten som han stötte ur sig med oregelbundna mellanrum.
Jag spelade vinylskivor för honom som jag trodde att han skulle uppskatta. När jag spelade Leonard Cohens "Take this waltz" för honom så började han gunga i takt med musiken och jag såg att han grät. Sen kom låssmeden. Detta var mitt första riktiga möte med Johannes S.

Den närmaste tiden upprepades mina möten med Johannes på samma sätt, han liggandes vid entrén och nycklarna inlåsta i lägenheten och varje gång tog jag med honom hem och spelade Leonard för honom. Varje gång grät han tyst. Om man skulle få för sig att tala under tiden som musiken spelades blev han arg och röt att man skall vara tyst när det spelas musik. Jag tog inte illa upp.
En gång råkade han pissa på sig i min soffa. Min soffa var gammal och denna händelse gav mig en bra anledning att snabbt slänga den och köpa en ny redan dagen efter.

Vid ett av tillfällena som låssmeden fick låsa upp Johannes dörr följde jag med honom in. Han var vid detta tillfälle inte lika berusad som vanligt och visade för första gång tacksamhet för att jag hade ringt efter smeden. Gamla människor har ofta ingen mobiltelefon trots att de ofta hade behövt den bättre än många småglin som får sin första mobiltelefon mer eller mindre vid födseln.
I Johannes fall hade det dock inte spelat någon roll om han hade haft en mobiltelefon för i det tillståndet som jag brukade finna honom i så hade han inte kunnat använda den ändå.

Johannes lägenhet var liten, i hörnet stod en prydligt bäddad säng. Mitt i vardagsrummet stod en bokhylla som var fullsmockad av gamla böcker med gulnat papper, samt ett porrfilmsfodral mitt bland alla böckerna. Porrfilmen kändes som en väldig kontrast till allt annat i lägenheten och hela Johannes personlighet, som trots att jag hade hittat honom liggandes utslagen fortfarande utstålade en sorts stolthet och hållning, han var mystiskt på något sätt, och min misstanke om att han hade levt ett hårt liv ursäktade i mina ögon hans alkoholism. Han skillde sig från de övriga alkisarna som man ser på bänken utanför huset.
Jag hade svårt för, och ville inte tänka mig honom sittandes i soffan runkandes till nån gammal sönderspelad porrfilm... Jag slog snabbt bort tanken innan den inre bilden av scenariot blev alltför tydlig. ... Madicken-Morföräldrar sitter inte och runkar helt enkelt!

Vid fönstret stod en gammal plyshbeklädd soffa. Fönstret var väldigt smutsigt och hade förmodligen inte tvättats på flera år vilket skapade en dov och "unken" belysning i vardagsrummet. Jag förstod att Johannes förmodligen var oförmögen att själv tvätta sina fönster då lägenheten i övrigt var oklanderligt städad. Jag bestämde mig för att tvätta hans fönster.

När fönstrena var tvättade och dagsljuset lös in i lägenhet satte jag mig i hans soffa. Nu ville jag få höra hans livshistoria. Så jag frågade hur det gick till när han kom till Sverige. Jag förstod att han var invandrare för han bröt när han talade och hans efternamn klingade tyskt.

Johannes satte sig i soffan, frågade om jag ville ha ett glas Henckel-Trocken, ett sorts mousserande vin, som han att döma av antalet tomflaskorna i köket drack väldigt mycket av... Henckel-Trocken och Finlandia Vodka.

Johannes berättade att han flydde krigets Tyskland, i kanot, via Danmark till Sverige......
Tyvärr somnade han strax efter att han hade på börjat sin historia och den förblev okänd för mig.

Vid ett senare tillfälle berättade han kort att han hade en dotter som var en känd journalist i New York. Hon var väldigt upptagen och de hade inte träffats på väldigt länge, men jag förstod på sättet han berättade om henne att han var väldigt stolt över henne.
Han hade även en son, men tyvärr hade de ingen direkt kontakt längre.......

En rätt så kort tid efter detta försvann Johannes bara från huset... Jag fick aldrig veta vart han tog vägen. Jag undrar om han fortfarande lever någonstans eller om han dog i sin ensamhet.....
Jag undrar om han ville dö... Jag undrar om han tyckte att han hade haft ett långt eller kort liv.... Jag undrar om han låg sömnlös om nätterna när han var i 30års åldern och funderade på livets längd.....

fredag 17 augusti 2007

Piss Surf

Vid 29 års ålder borde man ha lärt sig att man inte skall flyga drake i åskoväder, men pga. fruktansvärd surfabstinens valde jag ändå att rigga kiten.

Direkt när jag stack ut förstod jag att det var fel. Vinden ökade kraftigt i styrka och min 14 kvadratmeter stora drake, som var rätt val på stranden blev snabbt på tok för stor för vindstykorna på runt 15 meter/sekund. Jag flög som en vante utan att ha någon direkt koll på draken. Åskmolnen öppnade sig och regnet vräkte ner. Med tanke på den överhängande risken för åsknedslag och alldeles för höga vindstyrkan hade jag inget annat val än att nödutlösa draken, vilket resulterade i ett omedelbart lintrassel.

Jag plockade ihop utrustningen och begav mig till fots tillbaka till riggplatsen, där mina vid det här laget dyblöta kläder väntade på mig.

Jag fick i alla fall nytta av mitt "första hjälpen"-kit som jag alltid har med mig då en av de andra surfarna hade skurit upp sin fot på någon snäcka. Blodet forsade och han behövde bandageras lite provisoriskt innan han stack iväg till sjukhuset för att bli ihopsydd.

På det stora hela går den här dagen till historien som 2007 år sämsta surfdag, för mig...

Tetris-ismen

Livet är ett Tetris-spel.

Livet är ett Tetris-spel.
Man är olika bra på det och man kommer olika långt.
Vissa får en hög poäng och hamnar på highscorelistan, andra förlorar direkt och förblir okända.

Klossarna ramlar ner slumpartat, precis som händelserna ett liv.
Bara man själv ansvarar för hur man placerar klossarna och hanterar händelserna i livet.

Ibland får man raka klossar som löser flera problem samtidigt.
Ibland får man klossar som är omöjliga att placera, det är då dilemman skapas.

Alla förlorar till slut.- Det går inte att varva Tetris......

SMS..

Frågan vi alla har ställt oss är nu besvarad.
Therese Dahlsten är Svensk mästarinna i SMS-skrivning.
Hon skriver SMS jättesnabbt och tränar ofta på att skriva sms.

Hon skriver över 100 sms om dagen, vilket förmodligen även placerar henne högt på listan över jobbiga människor att känna.

VIND !

Idag blåser det!

Tyvärr sitter jag fast på mitt jobb och kan endast drömma mig bort till havet och den fantastiska surfing som vädrets makter förmodligen bjuder på idag.

Jag trivs fruktansvärt bra på mitt jobb, men sådana här dagar är det ren tortyr att vara här.
Om det åtmistone hade kommit in ett jämt flöde av köpsugna kunder så hade tiden gått lite fortare och min uppmärksamhet på de olika vindmätarna som ligger ute på webben hade vart mycket mindre.

Jag skall försöka komma loss prick klockan 18.00 och dra ner till surfet, men som vanligt kommer vinden att avta precis när jag kommer fram till spoten och skall rigga grejjorna.

Då påbörjas nästa plåga när man skall höra på hur alla med innestående flextid berättar att dagens surf var årets bästa.... Jävla avskum!

Början på slutet....

Jag börjar med en välkänd nyhet. Vi är på väg mot världens undergång. När undergången kommer att ske vet varken ni eller jag, men den kommer närmare för varje dag.

Förmodligen dröjer det rätt länge innan världen går under, men jag gillar att vara dramatisk.

På väg mot undergången kommer det helt säkert att hända en massa kul, hemska, roliga, läskiga och fåniga saker vilka kommer att behandlas här.

Mitt namn, ålder, kön och intressen kommer att avslöjas under resans lopp för jag vägrar att påbörja den här skiten med ett "Hej jag heter....."

Nu kör vi.....