Det här är ju svinbra!!!

Fan, Ibland är spotify riktigt djävla bra! Jag satt och lyssnade på en gammal låt som jag lyssnade mycket på för länge sedan… “Fish” med “mr.scruff”.

Jag ville minnas att låten fanns med på en platta som hette “Ninja Tunes” vilket orsakade en direkt sökning på spotify. Jag hittade inte “Ninja Tunes”. Däremot fick jag upp en träff på “Tiger Tunes”…. Klart värt ett klick för att kolla upp i alla fall. Och så strömmar följande ljudvågor rätt in i örongångarna… ORGASM!

Håll tillgodo, hoppas ni blir lika förälskade i dessa digitala ljud som jag blev…

Sjukskriven och hemmavarande.

Jahopp, då var det som läkaren på vårdcentralen misstänkte. Jag har fått en propp i blodådern som orsakar domningar och smärta i armen. Det är ingen fara med mig för blodådern var ytlig så läkaren trodde att den, med medicinering, skulle lösas upp på 1-1,5 vecka. Skönt.

Jag var lite orolig att det skulle bli en längre och mer komplicerad behandling med sprutor och skit.

Jag fick dessutom stränga order att inte belasta armen och att ta det lugnt = inte stressa = Jag får inte gå till jobbet, hepp. Jaja, det kanske är bäst att bli helt frisk och att  återhämta sig fullt ut innan jag kör igång igen.

Jag klurar dock på om det är värt att köpa den utskrivna medicinen. Jag har googlat och hittat en produkt som är betydligt billigare.

Kan det vara så att det är samma innehåll, bara olika förpackningar? Det låter i alla fall väldigt bra. “Löser proppar, stoppar bakterier och lukt. Desinficerar”  Nu är bara frågan… Oralt eller Intravenöst ? Vad tycker ni ?

Fler missöden som inte har förevigats på bloggen de senaste dagarna.

Förutom den förmodade blodproppen har jag faktiskt råkat ut för två ytterligare missöden de senaste dagarna. Jag hade förträngt dem men blev brutalt påmind när jag nyss bläddrade igenom mina digitalfoton.

Missöde nr 1.

Rakning bör ske under uppsikt, helst i en spegel och i nyktert tillstånd. Man sitter alltså INTE i badkaret och “Viftar” lite på måfå med rakhyveln i nyllet. Då händer tydligen följande förr eller senare.…. 

Vincent van Gogh var inte tokig, han hade bara (liksom jag) effektiviserat sina morgonrutiner. Synd för honom att de hade barberarknivar på den tiden.

Missöde nr 2.

Man är överlycklig att ha hittat en “fri” internetsajt som streamar alla “Dr.House” avsnitten. Man känner en stor tillfredsställelse och laddar för ett riktigt House-maraton.

72 minuter in i tittandet stannar plötsligt filmen och följande text uppenbarar sig på skärmen. Sadister..

Ibland krävs det inte ens att man har hår på skallen för att få en riktig djävla frisyr…

Passa er, annars åker ni på en propp!, igen..

Jag har haft samma rubrik på ett inlägg tidigare… Då handlade det dock om Jennie och hennes vaxpropp. Den här gången finns det en relativt stor risk att det är min tur att ha råkat ut för en propp, fast ingen vaxpropp utan en av blod istället, attans nedrans fånig osis.

Jag var ju på vårdcentralen idag för att få svar på vad det är som har spökat i min arm ända sedan jag skrevs ut från sjukhuset. Det gör mer och mer ont för varje dag, har domningar, och gör mig irriterad när folk petar på det.

Min misstanke var att det kunde vara inflammation i nån muskel eller blodåder, men efter en (faktiskt) riktigt grundlig undersökning trodde läkaren att det kunde vara nåt annat. Han skrev ut en akutremiss till infektionskliniken imorgon bitti. Enligt honom så kunde det vara kvar bakterier i armen eller vad som enligt honom var troligare… att jag har skaffat mig en blodpropp, det ni! 

Synd bara att läkare skriver på ett helt annat språk, för jag fattar fan knappt nåt av det han har skrivit på remissen. Om jag tolkar hans lapp rätt så har jag utvecklat mediala egenskaper i mitt armveck. Det var värst…. Jag har Palpöm och söker omfång kring armvecket, jovars, lite mer omfång hade inte skadat... Inte nog med det, det verkar som att han har upptäckt en liten, liten “nånting” som palperar “Le Resistance” INNANFÖR min hud, What the heeeeellllll!

Jaja, Det känns i alla fall bättre att det står som det står än om det hade stått: “Grabbstackarn har fått en propp, han kommer att dö, annars äter jag upp min rock… Ge honom ditt bästa knark och låt honom inte lida för mycket, ….p.s. Golf på lördag?? d.s”

Nu sitter jag och funderar på om det är en bra idé att självmedicinera lite i förväg med mina egenutvecklade “Vodka-Treo drinkar”, blodförtunnande OCH skoj i ett- DoubleAction!!!

Den som levrar sig får se…

Jobb, Folköl, Cigg och Sömnpiller

Trött…. Har kört igenom ett nytt 12-timmars pass, utan lunch. 08.00-20.00. Det var inte planerat men det blev så, skit. Det är kaos på jobbet som jag inte vet hur jag skall få ordning på. Instinktivt vill jag hitta en ny bakterie att smaska på och fly tillbaka till den mysiga infektionskliniken på östra… inget alternativ… krascha gör man på jobbet, utanför gills det inte.

Idag fyller f.d 34/35-åringen år… grattis… jag försökte ringa men du svarade inte.

I morgon är en ny dag. Den kommer börja kl:05.00 och definitivt sluta kl:13.00.  Jag har tid på vårdcentralen imorn kl 13.45 för jag tror att de pajjade min högerarm på sjukhuset. Ända sedan jag skrevs ut har jag haft en värk i blodådern som bara har ökat för varje dag. Tror det har spritt sig till muskeln nu.

Den här dagen kommer nu att avslutas på samma sätt som de övriga den gångna veckan.. Med ett sömnpiller, en cigg (eller fyra) och en folköl. Jepp, det sket sig med rökslutandet också. Jag kommer att sluta snart hoppas jag, om bara folk ville sluta köpa trallvirke. Om det finns en gud önskar jag att han kunde göra altaner omoderna.

Idag bjuder jag på en fin gammal låt med Just D, “Grannar”… Inte för att det är nån risk att jag stör mina nuförtiden, men ändå.

Det känns mer och mer som att det åter börjar bli dags för en välbehövlig “Reset”. Anropar “tomte nr.2” och undrar hur utsikterna ser ut för en nattlig skogspromenad inom kort, mot slutet av Augusti kanske?….

Det här är viktigt

Det här är viktigt. Att få vara ute i det fria och simma med sitt hundskrälle. För ett ögonblick släppa alla tankar på vardagen, kunder, budget, försäljningssiffror och istället bara koncentrera sig på att finnas i nu’et.

Imorgon är det dags för mig att åter köra igång på jobbet efter min frånvaro. Jag känner seriös ångest och oro över att min tillvaro åter kommer innebära 60 timmars arbetsveckor och en stress över att ändå inte hinna med allt som skall hinnas med. Hoppas verkligen att jag kommer lyckas hålla lite hårdare på mina tider och inte köra på som en idiot, det finns ju som sagt betydligt viktigare saker i livet än att slava sönder sig åt någon som i slutänden ändå inte kommer tacka när man har krashat.

En positiv erfarenhet av min frånvaro är också att jag inte är så oumbärlig som jag har trott (och till viss del även hoppats). Bygget brinner inte upp eller går under bara för att jag är borta. “LG” (min försteman) har ställt upp som fan och styrt upp allt så det har funkat kanon med både försäljning, leveranser och bemanning. Det har i och för sig skett på bekostnad av att hela julibudgeten har blivit brutalt våldtagen, men det var oundvikligt eftersom min frånvaro har tvingats ersättas med övertid och extrainsatt personal från övriga anläggningar.

Det känns i alla fall fantastiskt bra att få samarbeta med en så engagerad person och hade det inte vart för honom så hade jag misslyckats med mitt jobb för länge sedan. Gubbarna har verkligen fått slita oerhört mycket men det känns skitbra att de har klarat sig så bra. Jag tror nog att de också har växt i sina uppgifter och kanske fått mer självförtroende i sina roller på jobbet, i alla fall hoppas jag det.

Imorn är det som sagt dags att återigen bita i verklighetens sura äpple och den som lever får se vad framtiden har för sjuka skämt på lut.

Avslutar med sköna badbilder från igår kväll.

 

Det är klart att Egon fick vara med också, han har ju knappt fått komma ut sen vi hade vår uppesittarkväll i vintras. Han är fortfarande skitkass på att dyka.

SKÅL!

Den här går ut till alla stackars satar runt om i världen som i motsats till mig inte har möjlighet att kunna ta sig en kall bärs närhelst andan faller på!

Och här kommer några bilder på hundskrället som försökte klättra upp på mig av lycka efter min femdagars frånvaro. (Skulle ju kunna tänka mig att dra iväg 5 dagar till bara för att vara med om det välkomnandet igen)

Ouuups…. Det var ju inte hundskrället, men Jennie var också lite glad :)

Well, min sjukdom börjar lida mot sitt slut vilket innebär att det snart är dags att pallra sig tillbaka till jobbet. Tyvärr kommer detta förmodligen ha en direkt negativ effekt på min inläggsfrekvens :( Synd, för det har varit riktigt kul att få skriva och att ha nåt att skriva om igen.

Ha det gott kära vänner!

Er vän i onödan. // NN4AN_Mike

Resultat i matchen “Skitbakterie vs. NN4AN_Mike” 0-1

Sådärja, då var jag hemma igen. Det krävs tydligen lite mer än en skitbakterie för att ta kål på en glad gammal trallpunkare. Nu är det dags för en liten summering av de senaste dagarna.

Jag blev ju riktigt sjuk förra torsdagen och fick åka ifrån jobbet med 41 graders feber och kraftig ledvärk. Panodil och Ipren slog ner febern rätt ordentligt så när jag kom fram till sjukhuset hade jag inte längre 41 graders feber. Av testerna som togs på torsdagen (blodprov, urinprov, lungröntgen) så var helt klart lungröntgen den som gjorde mig mest orolig och som fick mig att fundera en hel del. Det är inte kul när man får remiss till lungröntgen efter att ha rökt i 14 år. Jag sa ju även till sjuksköterskan att jag var orolig för resultatet vilket de tog på allvar. Så fort resultatet kom på testerna så var det en sjuksköterska som tittade in i rummet och sa att jag inte behövde oroa mig för svaret och att lungorna såg fina ut.

De hade lika gärna kunnat låta mig vänta tills doktorn kom in och meddelade alla provsvaren samtidigt. Jag uppskattade verkligen att de lät väntan på provet bli så kort som möjligt. Hursomhelst visade inte något av proverna något speciellt och jag blev hemskickad.

När jag dagen efter åter åkte in till akuten så begicks det enda misstaget i min mening av läkaren som kom in på rummet och meddelade att hon skulle sluta om 15 min, kände lite på min hals och sa “Det är NOG halsfluss, ta kåvepenin i fem dagar”. När jag på detta frågade om hon var helt säker för jag hade kollat mina symptom på nätet så hånskrattade hon och sa “Jasså… du har tittat på nätet… vad har du studerat fram då? “  Svårt att argumentera mot en läkare och jag fick åka hem. (jag förstår att varenda patient hon träffar har googlat på nätet och att hon är urless på folks hemmasnickrade diagnoser, men jag har aldrig varit med om att halsfluss ger en i det närmaste förlamande ledvärk och huvudvärk)

När läkaren dagen efter ringde på morgonen och meddelade vad jag hade för bakterie så blev jag uppriktigt orolig, hjärnhinneinflammation kan ha ett ruskigt snabbt förlopp och hela helgen kändes det lite som att gå omkring med en skarpladdad pistol mot huvudet. Det var inte det roligaste jag har varit med om men samtidigt fanns det väldigt många patienter som befann sig i betydligt större fara än mig hela tiden, så det fanns ingen anledning att gå omkring och tycka synd om sig själv. Rent fysiskt så mådde jag ju helt ok under hela min vistelse och det var nästan så jag skämdes över att ta upp en vårdplats.

Även kontaktandet av personerna som jag har haft i min närhet den senaste veckan innan jag blev sjuk gick väldigt snabbt, inom loppet av 10 minuter så var alla namngivna kontaktade och inkallade till sjukhus för att få en penicillindos i förebyggande syfte.

Sjuksköterskorna, sjukskötarna och alla läkarna som jag kom i kontakt med på Infektionskliniken var helt fantastiska!!! De visar prov på en fantastiskt omtanke och tålamod med alla patienterna. De finns alltid på plats med ett leende oavsett om någon vill ha sina mediciner eller bara en kopp kaffe. Jag beundrar verkligen dessa människorna jättemycket!

En underlig sak med sjukhusvistelsen var även att jag för första gången sedan början av April har varvat ner och tagit det lugnt, på riktigt.. Jag har ju kutat på som en gris utan att direkt reflektera över min tillvaro.. Detta har bl.a yttrat sig i att bloggen så gott som helt legat nere och de få gångerna jag har skrivit nåt så har det nästan uteslutande handlat om jobbet. Inte nog med att jag har skrivit sällan, det jag har skrivit har varit skittråkig läsning och att inte nån av mina kära läsare har barmhärtighets-avrättat mig för skiten är en gåta.

Jag har helt enkelt sprungit på och inte känt efter hur jag mår. Efter dessa fem dagarna har jag både känt och tänkt efter och jag inser att det finns massvis av viktigare saker i livet än att kuta på och köra 220 timmars månader på jobbet. Mitt mål framöver kommer vara att hålla hårdare på mina tider och inte låta det skena iväg så som det har gjort fram tills nu. Om detta medför att jag kommer misslyckas i mitt yrke så får det bli så och jag kommer se mig om efter något annat för det är inget alternativ att slava sönder sig.

Ytterligare en reflektion… Om man tar kontakt och pratar med alla så går man titt som tätt på en mina. Denna minan har väntat i hela sitt liv på att någon skall fråga hur det är och tar gladeligen tillfället i akt att tjöta sönder huvudet på en. Lärdom: “Var mer selektiv i vilka du pratar med”

I natt kl: 02.00 fick jag som sagt sista sprutan.. (klart jag tog kort)

Nu är jag hemma men skall strax tillbaka till sjukhuset. En av mina nyfunna vänner har inte fått äta en riktigt flottig burgare på 6 veckor och jag har lovat honom att komma tillbaka med en så fort jag blir utskriven, så klockan 15.00 kommer han få sin efterlängtade rätt.

Tack alla som har varit och hälsat på och alla som har skickat “Krya-på-dig” hälsningar, det har verkligen uppskattats!

(Jag slutar röka på riktigt (igen) på Söndag, Lungröntgen fick mig att tänka till ordentligt)

Invasiv Meningokockinfektion – Status “Utrotad”

Homesickness

Jag börjar känna mig lite….

Jag fullkomligt älskar stagedivet som snubben gör 14 sekunder in i videon.

Förövrigt så tycker jag att det är rätt så skit att man inte ens på sjukhusområdet kan sitta lugnt och röka en cigg utan att två idioter kommer förbi och försöker sälja droger…

För min egen del så har jag inga problem att tacka nej, men det sitter säkert massvis av människor inskrivna på sjukhuset som har svårare att avstå och att då rikta in sin försäljning mot patienter som skall befinna sig i en trygg miljö känns riktigt djävla lågt tom. för langarsvinen.

Well, that’s it folks, det blev inget positivt inlägg den här gången för jag vart fan sur.

Den sista måltiden…

…på sjukhuset alltså. Borträknat kvällsmackorna och frukosten imorn. Överskriften borde kanske varit ”Den sista varma måltiden”, men det låter inte alls lika dramatiskt.

Lasagne… Mums ! Jag älskar lasagne. Jag gillar mat överhuvudtaget. Jag tror inte de får tillräckligt med komplimanger för maten här på sjukhuset för tidigare idag när lunchen kom in och jag utbrast “Gud, vad gött det ser ut!” så tittade sköterskan på mig ungefär som att mitt tillstånd kraftigt måste ha försämrats och att jag nog kommer få bli kvar ett par dagar till. Ingen frisk människa kan tycka sjukhusmaten ser god ut, typ… Men jag kan!

Annat nytt under solen. Jag har bytt rum från nummer 1 till nummer 6. I det förra rummet fanns en stor hissanordning i taket ämnad att flytta på folk med. Men eftersom jag kan flytta mig själv och den andra medpatienten inte kan det och eftersom det är enklare att jag byter rum än att montera ner hissen och sedan upp den i ett annat rum, så fick jag flytta.

Helt ok för mig, det blev en oväntad sysselsättning att få packa ner och upp mina saker i ett nytt rum. Jag har rätt lite sysselsättning här i övrigt så det gäller att bli glad åt det lilla :)

Här kommer en bild på min nya dörr och en på utsikten från rummet. Hej då!

Tisdag – Resans slut börjar närma sig

Idag, tisdag, har förflutit på som de övriga dagarna.

Jag vaknade med frukost på sängen klockan 07.30 av att de kom in med frukost. 2 mackor och en kopp kaffe. Strax därefter kom läkarronden. 1 läkare och 2 sjuksystrar tittade in och kontrollerade hur det var med mig och fortsatte sedan sin rond.

Efter det, morgondusch.

Slötittande på TV fram till kl:10.00 då det var dags för dagens första antibiotikainjektion, alltid lika gött att bli ompysslad och man kan verkligen säga att sjuksköterskorna här är ruskigt professionella. Det finns inget att klaga på. Glada och omtänksamma.

Efter det… Bloggkoll, vem har skrivit vad. Just nu råder det en allmän bloggtorka tycker jag och jag uppdaterar frekvent alla de sidor jag följer flera gånger om dagen i förhoppning att nya bokstäver skall ha dykt upp.

Janne Heffler hade i alla fall ett kul inlägg i morse som gav mig ett uppslag för “Dagens Skoj”. Han hade uppmärksammat sitt horoskop i den lokala tidningen och undrade lite vad dagen skulle bjuda på. Det stod nämligen såhär:

Vattumannen
21/1-18/2
Underlig tisdag som både roar och förskräcker. Det händer ideligen saker du inte alls väntat dig.

Då tänkte jag sisåhär: “Vad hade varit mer oväntat och underligt än om jag, som aldrig har pratat med Janne annat än i kommentarsfälten på varandras bloggar hade ringt upp. Jag menar det borde ju dels vara oväntat, lite roande och samtidigt lite läskigt att nåt generalnöt till blogg-fan ringer upp. Det kan ju bli det första av flera “Stalker-samtal”  (oroa dig inte Janne, det komer nog inte bli nån vana)

Horoskop slår ju sällan in till punkt och pricka såvida inte nån hjälper den på traven…

Tänkt och gjort, direkt efter lunchen ringde jag upp Janne och det verkar som att det fick precis önskad effekt :) 

Här är länken till Hefflers inlägg om dagen som varit.

Jag låter tilltaget gå under parollen “Uttråkade människor gör oväntade, underliga saker”

Resten av dagen gick åt till att röka cigg, titta på måsar, prata med grannarna, köpa cigg, läsa bloggar, läsa bok…. Och sen kom Dennis och hälsade på. Det var väldigt trevligt, vi stod och rökte och pratade en hel del. Men sen fick Dennis åka hem. Han är inte (lika) sjuk som jag så han får bo hemma. Tack för besöket Dennis !

Och vad gäller min hälsa så skall jag vara utom all risk. Nu är det bara slutspurten för att få väck de sista hårdnackade bacillerna som inte har strukit med ännu. Jag beräknas få den sista sprutan på onsdag natt kl:02.00 och kommer därmed kunna skrivas ut på torsdag runt kl:12.00.

Ha det så gött och… Akta er för barnfamiljerna i skogen…

YCDBRALAI

Igår kom Kristoffer på besök. Det var jättetrevligt att få träffa en av sina polare och jag har verkligen känt mig bortskämd med besök (även om jag inte har skrivit ner det här i bloggen tidigare). Det ligger en massa människor inskrivna här på sjukhuset som är ruskigt ensamma och som aldrig får besök. I princip alla är dessutom mycket sjukare än jag och har legat/kommer ligga här betydligt längre än min korta blixtvisit på 5 dagar. Jag brukar ägna mina dagar åt att prata med alla inskrivna som jag stöter på och har märkt hur väldigt pratglada alla är. Det räcker med ett “Hej” sen är samtalet i full gång. De senaste två dagarna har jag suttit i timmar och pratat med en kille som ligger inskriven för tuberkulos. Han är hemlös och har varit det sen 1992. I normala fall hade jag, precis som de flesta andra, aldrig haft tid eller möjlighet att sätta mig ner och få chansen att ställa alla frågor om hur det är att vara hemlös, vilka händelser i livet som föranledde hemlösheten och hur man överlever på vintrarna etc. etc.. Helt enkelt bara få chansen att skaffa sig en större förståelse för hur samhället ser ut ur så många olika synvinklar som möjligt. Det känns som att både han och jag får god utdelning av våra samtal.

Det är i alla fall väldigt stor skillnad mellan att ha ett samtal om samhället och om välfärd med en som faktiskt (över)lever på gatan och att ha det med en av sina kompisar som inte heller (ännu) har fallit igenom det sociala skyddsnätet. “Ännu” – för det kan drabba vem som helst, när som helst.

Hursomhelst, samtalen som jag har här på området med mina medpatienter kommer jag behålla för mig själv och inte skriva ner här på bloggen, men jag kan säga att dessa dagarna har varit/är väldigt lärorika för mig på många olika sätt.

Nu halkade jag iväg på ett sidospår som jag egentligen inte hade för avsikt när jag började skriva inlägget.

Kristoffer var som sagt på besök igår. Han hade med sig en liten “Krya-på-dig”-present från honom och Mia.

Vid första anblicken blev jag orolig att det var nån sorts sadistisk utveckling av dansen som blev populär med Village Peoples gamla dänga Y-M-C-A. Jag har vid flertalet tillfällen, oftast, för att inte säga alltid på fyllan misslyckats katastrofalt med rörelsemönstret i dansen och mest sett ut som ett allvarligt skadat trafikoffer med ryckningar efter att någon snott hans rullstol i mina försök att se ut som olika bokstäver i takt till musiken. (mina vänner vet att jag inte är nån John Travolta på dansgolvet och den enda dans jag behärskar till fullo är min egenutvecklade “Köra-bil-dans” till Orup’s “MB”, där jag springer runt i lägenheten och låtsas köra bil och växla och allt annat som hör bilkörandet till).

Vid en närmare granskning insåg jag att YCDBRALAI står för inget mindre än “You Can’t Do Business Running Around Like An Idiot”

En väldigt passande present eftersom jag allför ofta känner att jag just springer runt som en idiot och inte får speciellt mycket gjort. (Inte minst när jag dansar min”Köra-bil-och-växla”-dans)

Jag kommer helt säkert att läsa boken, men frågan är om jag kommer hinna göra det här på sjukhuset eftersom jag som sagt fyller min dag med att träffa alla människor som jag normalt inte träffar. Tack så hemskt mycket i alla fall för boken M&K, både den och omtanken uppskattas jättemycket!

Här är ett annat missöde som drabbade mig i morse när jag klädde på mig för att möta dagens sjuksköterskor.

Attans Bofink- Hål i strumpan! Klantigt av mig att inte kontrollera så att alla medtagna strumpor var hela innan avfärd hit. Nu får jag knalla runt och se ut som en idiot idag. Jag har redan kollat och strumporna som jag har med mig avsedda för onsdagen är hela så det är bara att vika in stortån och härda ut i dag, det blir bättre imorn.

Jag avslutar det här inlägget med två legender inom musikvärlden och som även står omskrivna här ovan. Håll tillgodo kära vänner…

“Bakjours Tillstånd Erfordras” ?

Det här är en intressant skylt som finns vid ett flertal parkeringsplatser runt om på sjukhusområdet…

Hos mig väckte skylten följande möjliga förklaringar:

Jag ser framför mig en mindre stab människor som ingår i “Bakjouren” och som man kan ringa om…., hemska tanke, KANELBULLARNA TAR SLUT MITT I NATTEN! Då ringer man bara nån ur bakjouren och de hugger tar i sin “emergency-bag” med mjöl, kanel, kanyl och hela kittet, kastar sig in i bilen, åker med ilfart till sjukhuset, parkerar på den dedikerade “Bakjoursplatsen”, springer in och….. börjar baka bullar. Det låter inte troligt, men roligt.

Alternativ förklaring till skylten:

Nåt general-nöt till schemaläggare har inte sett till att tillräckligt hög andel av sjuksköterskorna har representabla ändalyktor och kaos uppstår bland den manliga delen av patienterna som börjar spontan-stroka i en strävan att lämna jordelivet.

“Who you gonne call?!- BAKJOUREN” (såklart) En uppsättning sköterskor med formidabla ändalyktor som bara kastar sig in i sina bakjours-bilar och kommer till undsättning.

Troligt?-Nej… Men en förbannat bra idé till ett porrfilmsmanus, om jag får säga det själv.(och det får jag. Det är min blogg och jag är sjuk, man låter sjuka människor säga vad de vill annars gör de sjuka saker)

Ytterligare en alternativ förklaring till skylten (tråkig):

Bakjouren står för “Bakterie-jouren” men fick inte plats på den lilla, lilla skylten…

Eftersom min nyfikenhet är omöjlig att stilla och jag inte är direkt generad av mig när jag vill ha reda på nåt så frågade jag för en stund sedan sjuksköterskan som kom in på rummet, samt la fram mina tre olika teorier. Hon skrattade gott, men lite nervöst och förklarade  sedan att “Bakjouren” är den jouren som står bakom den ordinarie jouren.

Hon såg väldigt seriös ut när hon svarade och lovade att det var sant, men jag känner mig skeptiskt. Varför skulle man skilja mellan de olika jourernas parkeringsplatser?

Om det finns någon i min läsarkrets som har tillräcklig kunskap i ämnet och kan antingen bekräfta sjuksköterskans förklaring eller ge mig den riktiga förklaringen på vilka som ingentligen ingår i “Bakjouren” och vad dessa har för arbetsuppgifter så vore jag uppriktigt tacksam.

Kunde jag inte ha fått vinna en stor pokerturnering i stället?

Fick precis lite närmare information om vad det är jag har skaffat mig för nåt…  Invasiv Meningokockinfektion <— klickbar länk (om det nu finns nåt popcorn därute som inte förstod det)

Bra jobbat, säger jag! Duktigt att pricka en sjukdom som bara 60 pers om året får i Sverige varav dessutom ca 10 % dör, fint ska det va!

Jaja, det är väl det som skiljer en 16-17 årig festivalbesökare som är singel, mot en 32 åring som är sambo sedan 11 år och får för sig att han skall på festival… Den ene kommer hem med en normal sjukdom som de flesta kan stava till såsom “Herpes”, medans den andre drar på sig “Invasiv Meningokockinfektion” som skulle få Fredrik Lindström att skita i byxan om någon bad honom bokstavera det.

Det hade vart roligare att vinna på lotto för oddsen är väl ungefär de samma ?

Ha det så gott nu era  invasiva meningokocker!

En liten (inte så svår) rebus.

Läkarna säger att jag tydligen är en…..

……just nu, och att det är viktigt att jag inte påfrestar mitt immunförsvar ytterligare genom att exempelvis bada i förorenade sjöar, dricka alkohol eller åka till jobbet under mina permissioner.

Men det skulle jag aldrig få för mig att göra, för jag försöker bara att….

(Fotnot… För er som inte visste det innan så ligger hemligheten bakom Bee Gees unika röster i deras val av brallor)

Dagens Outfit

Inlagd i rum 13

Sådärja, då har man gjort sig hemmastadd i sin nya lya för de närmaste fem dagarna. Jag fick rum nr 13 och ni som känner mig och min elakartade skrockfullhet kan förstå hur glad jag blev över det….

Livet på sjukan är inte helt olikt festivallivet som jag fick uppleva i förra veckan (Fast jag tror dom har mer droger här). Man får ett armband med sitt namn och personnummer, (både som text och som streckkod). När man har armbandet på sig så får man röra sig fritt på området och prata med de övriga besökarna. Det är rätt kul. Min närmaste granne har bott här i 5 månader, han får sin antibiotika direkt in i hjärtat. Han sa att jag nog också skulle få det och visade mig sin anläggning som han hade monterad på bröstet. Då blev jag kallsvettig, illamående och gick in på mitt rum för att spy och svimma litegrann, men jag hann trycka på den röda larmknappen innan.

Nu var väl inte min infektionspoäng tillräckligt hög för att jag skall få min antibiotika direktinjicerad i hjärtat, för jag fick min i armen, pjuh!

  Andra saker man kan göra här när man har tråkigt är t.ex att knalla ner till Pressbyrån, säga till personalen att man är inlagd på infektionskliniken och att det på grund av smittorisken nog hade vart fint om de kunde hjälpa till att plocka ihop ens varor som man har tänkt att handla. Jag är fullt medveten om att detta kan uppfattas som lite elakt, men jag hade tråkigt och reaktionen var obetalbar. De hjälpte mycket riktigt till att plocka ihop varorna och det var knappt så de ville ha mina pengar :) (Hoppas det är ny personal där imorn så man får tillfälle att göra om det)

Med desinfekterade hälsningar

“Pressbyrå-terroristen”

Hjärnhinneinflammation.

I dagarna två har jag ihärdigt besökt östra sjukhuset på grund av 41 graders feber och en ledvärk som har gjort mig totalt rörelsehindrad. Första dagen fick jag ta lungröntgen, blodprov och urinprov som inte visade något. Så jag blev hemskickad.
Igår åkte jag in igen, nya prover. Min infektionspoäng hade tydligen ökat från 4 till 200 från torsdagen till fredagen. Jag kunde fortfarande inte röra på mig pga ledstelheten, men läkaren sa att det nog är halsfluss och att jag skulle åka hem. Mysko tyckte jag.

I dag ringde de från sjukhuset och sa att min blododling visar på hjärnhinneinflammation och att jag skall pallra mig upp dit ASAP. Ha! - där fick de, jag visste väl att det var nåt knas på riktigt med mig.

Jag kommer tydligen bli inlagd i 5 dagar för att få den riktigt fina intravenösa antibiotikan, jag kommer kanske blogga om det finns tillgång till internet, annars ses vi (förhoppningsvis) igen om ett par dar kära vänner.

// Nåldynan.

Peace And Love 2010

Då var man hemkommen igen efter att ha tagit del av årets upplaga av L&P festivalen i Borlänge. Det var ju på sätt och vis redan i december som resan började med den här upptäckten. Jag har haft det svinbra. Jag och Thommy stack ju som bekant upp på onsdag eftermiddag och kom fram till Borlänge strax innan kl 21.00. Vi fick upp tältet rätt snabbt och hade överseende med att det var snett som fan, för att istället kunna korka upp första bärsen. Det är roligare att supa än att sätta upp tält.

Första kvällen/natten såg vi i princip inga band, men vi stannade till i 4-5 minuter vid Thomas DiLeva som inte imponerade något vidare på mig i alla fall.

Dag två (torsdag) började med stekande sol och en hejdundrande baksmälla som trollades bort på 5 minuter med hjälp av 2 whiskeyshots och några öl. Kim, en av våra tältgrannar erbjöd mig en yoghurt-shot, men jag tackade nej, Hon ville säkert bara väl, men jag stoppar inte i mig vad som helst på morgnarna.

Torsdagen skulle förutom en stekande sol, massa öl och onyttig festivalmat även bjuda på NOFX, Skumdum, Alice in Chains och två nya riktigt sköna vänner.

NOFX gick på scenen klockan 18.00 och bjöd på en skitbra spelning, jag älskade blandningen av låtar från i princip hela deras karriär och att det inte var så mycket fokus på deras senaste alster som det har varit på de tidigare spelningarna. Jag gjorde ett flertal besök i moshpiten men kände att konditionen inte längre räcker för att jag skall klara av att kriga konstant under en hel spelning. Ett magiskt ögonblick var bland annat när de körde “Stickin´ in my eye”

Fat Mike bjöd som vanligt på en massa mellansnack som de flesta verkar vara trötta på när man läser recensioner och snackar med folk i allmänhet, jag tycker dock att hans mellansnack fyller en viktig funktion.

Jag tycker det är roligt när han ger lektioner i okonventionella samlagsmetoder till publikens allra yngsta deltagare, var annars skall de få reda på vad som menas med "Feltching". En fullkomligt ovärderlig information den dagen nån snubbe kommer fram och frågar om man inte vill komma förbi och söndags-feltcha lite grann. Jag vet att jag har prepubertal humor men jag ser tyvärr inga utsikter för att detta kommer att ändras inom någon snar framtid.

Har inte så mycket mer att säga om denna spelningen annat än att den kommer att bli riktigt svårslagen, men jag kommer såklart att finnas på plats för att se dem försöka även nästa gång.

Direkt efter NOFX spelning började Skumdum lira på “Tropico-scenen” Det hade varit riktigt fint om schemaläggarna hade låtit oss få en liten paus på minst en timme mellan dessa två banden som ändå får sägas drar samma publik. Då hade man haft möjlighet att häva ett par bärs och ladda batterierna en smula innan det var dags för nästa kollektiva självmordsförsök, på ett trevligt sätt, i moshpiten.

Jag såg och studsade i alla fall till halva Skumdums spelning innan jag gav upp, kastade in handuken och gick till puben precis bredvid för att fylla på min lekamen med öl. Skumdum bjöd i alla fall också på en svinbra spelning och vi fick även höra flera gamla låtar på svenska till publikens stora glädje. De nya låtarna på engelska är på inget sätt dåliga, men de gamla som framförs på svenska är riktigt fina. Skumdum har dessutom blivit riktigt riktigt tajta live sedan jag såg dem senast på “Henriksberg” i samband med att de släppte “Skum of the Land”-plattan. Jag hoppas på att få se dem många gånger till och att det snart kommer nytt material från dem.

Inne på puben träffade vi Mette och Bryan genom att Bryan sa “Titta där är den där NOFX-snubben igen” (fast på engelska). Jag tyckte han och Mette såg riktigt sköna ut för jag lider inte bara av skylt-fetishism utan även av Mohawk-fetishism. Jag skulle skaffat en egen om det inte vore för den ständigt växande kala fläcken som hindrar mig från några som helst kreativa utsvävningar på den fronten. (Mamma, nu antar jag att det inte längre känns lika jobbigt att jag rakar skallen). Mette och Bryan bor i Kalifornien bara ett stenkast ifrån Fat Mike och Mette rekommenderade direkt att vi skulle komma över till dem för att vara med på “PunkRock Bowling”. Det hade vart svinball och man får väl se vad framtiden har i sitt sköte.

Vi satt och tjötade en bra stund innan det blev dags att pallra sig iväg för att se Alice in Chains, ett band som jag helt har lyckats missa fram tills dess, men jag tyckte helt klart att de hade flera fina låtar, (tack Thommy)

Jag blev dock inte kvar speciellt länge på Alice in Chains spelning utan begav mig snabbt tillbaka för…..

…… Jepp, Mer öl !

Festivalen fortsatte med spelning från en för mig helt okänd grupp som heter “Babian” (Inte “Bobby-On” som jag trodde ända in på fredagskvällen) Hysterisk skånsk rock punk som påminde mig om Bob Hund även om dessa hade schysstare melodier. (Jag fastnade aldrig för Bob Hund) De har även gjort signaturmelodin till SVT’s “Sommarlov” som håller på som bäst just nu.

Efter Babian gick vi förbi Robyns spelning… utan att stanna.

Eftersom vi hade bokat vår tältplats på den lugna campingen där nästan inget var tillåtet (i alla fall kändes det så när man såg den här tavlan)

så var vi ju väldigt nyfikna på hur det var på den andra campingen. Vi blev glada över vårt val att bo på den lugna campingen, där det är tillåtet att supa hur hårt man vill, så länge man inte skräpar ner, kastar bajs på de andra besökarna eller väsnas efter kl 02.00 på nätterna. Skillnaden mellan de två campingarna var brutal. Vår var ren, gräset grönt och bajamajorna luktade hallon och var riktigt hemtrevliga.

Den andra campingen var ett renodlat slagfält och det pågick ett konstant världsrekordförsök i vem som kunde vara mest störd i huvudet. När 25000 människor deltar i en 6 dagars tävling i “vem som kan vara vidrigast på det mest originella sättet” så blir resultatet helt klart intressant, men inte speciellt fräscht.

Brian som aldrig har varit på en liknande festival förut blev mycket riktigt både imponerad och en smula äcklad av vad han bevittnade. Mette var glad för hon ville visa Bryan hur det var på en normal svensk festival ala’ “Hultsfred” och den poängen hade inte riktigt gått att förmedla på den “lugna campingen”

Det här f.d. tältet fick till exempel tjänstgöra som toalett sedan dess ägare förhoppningsvis hade övergett det. (Risken är dock överhängande att tältets rättmätige ägare bara var iväg för att se nåt av sina favoritband för att få återse det i det här skicket en timme senare…) En optimist hade i det läget tänkt, “Gött, nu har jag nära till toa, och det är inte lika kvavt i tältet sen de skar upp det”…. Jag fick aldrig veta vad tältets ägare tycke om den genomförda modifieringen, men detta är förmodligen vad som händer om en 16-17 åring får fri tillgång till öl/sprit, sprayfärger och en uppmaning att göra nåt “Skitsnyggt” med det lilla tältet på prärien.

Jag ägnade en stor del av mitt besök på den andra campingen åt att detaljstudera folket. Det var kul, men tyvärr lyckades Thommy, Mette och Bryan att slarva bort mig.

Det var otur för jag hade inte med mig mitt eget lokalsinne och efter att jag blev borttappad så var det verkligen skitsvårt för mig att hitta ut från “Bajs-campingen” och hem till den lugna…………. 2 timmar tog det att bara hitta en utgång, sen tog det ytterligare en bra stund att hitta till den lugna campingen och vårt tält.

Mitt besök på den andra campingen medförde att jag missade “KENT” som jag hade lovat Dennis att kolla på, sorry.

En bra grej med den andra campingen var att Brian fick chansen att lära sig lite mer svenska. En snubbe förklarade att Bryan skulle säga “Snow-Penny Ashlet” . Det var roligt.

Det hände en massa fler saker under P&L fast jag orkar verkligen inte skriva ner dem nu. Ni får hålla tillgodo med en massa bilder så får vi se om jag gör en edit i nåt senare skede och fyller på med mer text. Tills dess…

Tack Thommy, Mette, Bryan och hela Borlänge för en grym festival. Glöm inte… “Poo-sausage” och “Sorry, No Pants”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Länkar till andra som också var där….. Posta gärna en länk i kommentarsfältet om Du var där och har bloggat om festivalen.

Inkzine

http://www.dt.se/noje/peacelove/article685463.ece