Egon’s återkomst

Klockan 04.24 ringde det på dörren och där stod Egon.

Han hade nyktrat till och kommit fram till att han ju faktiskt inte har någonstans att ta vägen… han bor ju hos mig och ute är det 10 minusgrader. Han bad så mycket om ursäkt för att han ville äta upp mig. Jag är inte långsint. Vi kramades och lovade varandra att aldrig bråka igen.

Ella var skeptisk… Hon har svårt att lita på öldrickande krokodiler…..

En lördagskväll med Egon.

Det var länge sedan jag hängde med Egon, men idag kröp han fram. Luften hade gått ur honom när sommaren lämnade plats åt hösten, men lite konstgjord andning var allt som behövdes för att han skulle vakna ur vinterdvalan. Han tittade lite skeptiskt på mig och undrade om det verkligen redan var dags att åka till sjön för att bada. När han sedan tittade ut genom fönstret och insåg att snön fortfarande ligger djup och att det är långt tills Kung Bore kommer dra tillbaka sina trupper så blev han rent av förbannad.

Vår återupptagna vänskap kunde inte fått en sämre början…

Jag var dock snabb med att erbjuda honom en öl i baren och sen satt vi där igen som de goda vänner vi alltid har varit, jag och Egon.

Vi pratade gamla minnen från sommaren som gått och grillfester vi haft. Vi pratade om gammal tandkräm och om att skicka Norrlands Guld-mössor till bloggskribenter vi gillar.

Jag berättade för Egon att jag har planerat en heldag för honom inom kort. Han kommer få åka pulka, spåra räv, hoppa Bungee-jump från bron som går över säveån, klättra i träd och massa annat roligt som krokodiler vanligtvis aldrig får uppleva. Egon var exalterad, men tyvärr är han inget vidare på att hantera sitt alkoholintag. Sanningen att säga så super han som värsta fjortisen så det dröjde inte länge innan han låg på golvet och hotade med att äta upp mig.

Jag tyckte att det var hög tid för Egon att dra! Jag tolererar mycket men när mina vänner börjar se mig som potentiellt tilltugg så är gränsen nådd. Eftersom jag själv var betydligt nyktrare än Egon så hade jag inga problem med att eskortera honom till hissen.

Gissa om han kommer ha bakfylle-ångest imorn över sitt beteende mot slutet av kvällen. Hur som helst ser jag fram emot den kommande heldagen med Egon. Jag tror att vi bägge kommer att få det riktigt roligt.

När Egon hade gått kom Ella fram och såg lättad ut över att det vansinniga monstret hade stuckit. Jag hade erbjudit henne en öl om det inte vore för att jag tycker människor som festar med sina hundar är riktigt djävla skumma.

En gammal kitefilm till…

Eftersom jag nyligen har lärt mig hur man lägger upp filmer på youtube så får ni stå ut med att kolla på den här gamla filmen som jag spelade in för nästan ett halvt decennium sedan…

Hej då kompisarna.

Historiens vingslag

Ibland hittar man antikviteter där man minst anar det. Härom dagen tog tandkrämen slut. I min jakt på renare tänder rotade jag längst in i badrumsskåpet och blev uppriktigt lycklig när jag fann en stackars kvarglömd tandkrämstub. Det var en röd tandkrämstub i metall. På tuben stod det “Tandkräm” med stora bokstäver så det rådde ingen tvekan om dess innehåll.

Glad över mitt fynd skruvade jag raskt upp korken. Det flöt lite beige vätska ur tuben först men sen kom det skinande vit tandkräm. Just den här tandkrämen minns jag tydligt från min barndom eftersom det var i princip det enda tandkrämsmärket som min mamma brukade köpa. Den här gången smakade den inte lika starkt och mint-igt som jag mindes den, men jag förklarade det med att smaklökarna kanske har försämrats lite under årens lopp.

Jag fortsatte ändå att använda tandkrämen ett par gånger till men blev lite nyfiken på om det eventuellt kunde stå ett “Bäst före-datum” någonstans på tuben. Jag brukar aldrig ta någon direkt hänsyn till “Bäst före-datum” utan snarare se det som en sport att äta grejjer med passerat datum. Jag tror att det är nyttigt med extra bakteriekulturer, och man vill ju vara kulturell…

Den här gången slog jag dock alla rekord när det gäller att använda gamla produkter. På tuben stod inget “Bäst före-datum” men däremot ett tillverkningsdatum; år: 79 vecka 1….

Årgångstandkräm! Det ni! Just den här tandkrämen har alltså väntat i lite mer än 31 år att bli använd, nästan lika länge som jag har funnits! Jag blev glad och upprymd över min fina tandkräm, fast Jennie har köpt sig en ny tandkräm, en modern som kommer i plast-tub med “Klick-kork”. Hon uppskattar inte antikviteter på samma sätt som jag.

Just den här tandkrämstuben tror jag har upplevt en resa genom att bli köpt när jag var lite mer än ett år gammal, sen måste den ha hamnat i vår gamla sommarstuga och legat där i mer än ett decennium utan att få äran att bli använd. När mina föräldrar sedan sålde stugan för ca 10 år sedan måste jag ha tagit hand om den vid flyttrensningen. Sen har den hängt med i ytterligare 1o år och fått vara med om ytterligare en flytt när vi bytte lägenhet.

Och så nu äntligen för två dagar sedan fick den äran att användas till det den var skapt för. Undrar om den var lika glad som jag över detta och om den kände en lättnad över att inte gå till spillo utan att få fullborda sin uppgift.

Till nästa gång lovar jag att försöka komma på nåt intressantare att skriva om än gammal tandkräm, hej då… (ni som orkade läsa ända hit)

Uppdrag:Limpa – Status: “Utfört”

Jag har fullbordat mitt uppdrag. Limpan är bakad, och provsmakad. Om jag skall betygsätta min limpa så ger jag den 5 brödrostar av 5 möjliga.

Helt fantastiskt, att jag kunde baka, det trodde jag inte, jag upphör aldrig att förvåna mig!

Om ni också vill prova på att baka så står receptet i förra inlägget. (Bli inte ledsna om ni inte lyckas lika bra som jag, alla kan inte kunna konsten att baka, så är det bara)

Tills nästa gång,… Lev väl, och må maskarna inte frodas i er grönsakssallad!

Limpan-Första försöket.

Med en dåres entusiasm gav jag mig i kast med uppgiften att slå hål på myten att det är jobbigt att vara kvinna med allt som hör könsrollen till.... såsom storbak.

Jag ägnade 5 minuter i köket åt att blanda ihop ingredienserna som bestod av..

6 dl fullkornsvetemjöl
1 dl solrosfrön
1 dl havregryn
2,5 msk bakpulver
1 tsk flingsalt
5 dl filmjölk
0,8 dl sirap

Jag hällde smeten i en sockerkaksform och skickade in allt på 160 grader mitt i ugnen. Så långt var allt frid och fröjd, jag tog ut segern i förskott, klappade mig själv på axeln och började googla på “könsbyte”.

45 minuter senare såg mitt experiment fortfarande lyckat ut och det återstod bara att separera själva bröd-bakelsen från formen.

Tyvärr beslöt sig halva brödet för att stanna kvar i formen och fiaskot var ett faktum.

Eftersom jag är envis som en bergsget så lät jag inte detta lilla misslyckande hindra mig från att snabbt blanda ihop en ny smet och nu får jag vänta i 45 minuter till…

Jag återkommer senare.

Jag skall baka !!!

Efter att ha läst på Hefflers blogg att han har lärt sig att baka bröd så skall jag också göra ett försök. Han är ungefär lika gammal som jag +- ett halvår så om han kan så borde väl jag också kunna.

Det skall nämnas att jag inte har några som helst förkunskaper i matlagning och att jag misslyckas med att värma en fiskgratäng i ugnen. Om jag inte startar en lägenhetsbrand så återkommer jag med bildbevis lite senare. Tjipp å Hej // Bagar-Mike

Med nya besökare kommer ansvar...

Min besöksstatistik har ju ökat rätt rejält de senaste dagarna villket jag givetvis är väldigt glad för. I och med detta följer ansvar att uppdatera och fylla på med bokstäver på sidan, annars kommer ni antagligen snabbt att tröttna.
Tyvärr kommer mina nya läsare att märka att jag är en "periodare" utan dess like när det gäller att skriva inlägg i bloggen.. Ibland kommer det flera inlägg under en kort tid, och ibland kommer det inte något på flera dagar. Det beror på att jag oftast vill ha något att skriva om innan jag börjar knappa på tangentbordet.

Igår skrev jag ett inlägg, men valde efter en stunds övervägande att inte publicera det. Anledningen till den uteblivna publiceringen var att jag tog mig en tankeställare om vilken kurs min blogg skulle ta.

Inlägget handlade om Kissie, och det var inget snällt skrivet eftersom jag verkligen har svårt för henne och hennes negativa inflytande på unga tjejjer som hon sprider genom sin förvånansvärt populära blogg. Jag tycker att hennes attityd gentemot sin familj och tjejjer som inte perfekt stämmer överens med hennes skönhetsbild är fruktansvärd och ville för en stund bara sätta ner foten och säga att det inte är okej att bete sig hur som helst.

När mitt inlägg om Kissie var klart igår, tillsammans med en ihopredigerad sång som låg klar att publiceras på youtube (!) så läste jag igenom allt en gång till och kom fram till att jag inte vill halka ner i träsket att bli en hat-bloggare (det finns redan tillräckligt många såna) vilket innebar att inlägget inte publicerades. Nog sagt om detta. Jag hoppas att Kissie växer upp och att hennes ideal ändras, för hennes egen skull.

Förutom att inte publicera inlägg så har jag ägnat det senaste dygnet åt att:

* Spåra räv (För skojs skull, inte för att jag vill äta räv)
* Sökt jobb, för jag vill verkligen ha ett nu. (Inga normala människor spårar räv på dagarna)
* Lagt upp en gammal kite-film på youtube som jag spelade in 2004.

Här kommer filmen :)

Vikten av att kommentera...

Man kan dra vissa slutsatser utifrån besöksstatistiken som Google Analytics och Bloggtoppen levererar.

Den senaste tiden har jag lämnat min egocentrerade bubbla och besökt andras bloggar vilket även har resulterat i att jag inte har kunnat hålla mig ifrån att kommentera deras inlägg.

Här kommer en screenshot på vad som hände strax efter att jag hade skrivit på Cherin och Mohammeds Blogg.

Om man nu tar och analyserar vad det var som hände så kan man relativt enkelt förstå att ca:100 personer blev hitlurade av mina kommentarer, förlorade 2 minuter av sina liv, bestämmde sig för att det som står är skit och lovade sig själva att aldrig återvända.

Slutsats: Jag har lurat hit för smarta människor som inte lockas av smörjan jag skriver.

Lösning för att få bestående besöksstatistik: Jag måste börja kommentera mer på bloggar vars läsarkrets samlade IQ får grannens guldfisk att framstå som Einstein, **ehem Kissies blogg **Harkel**'


Jag misstänker att dessa läsare inte har lärt sig hur man stänger ner en webbsida och enda gången jag kommer tappa läsare är när de har råkat ut för hårddiskkrash.

Min besöksstatistik kommer därmed aldrig mer att utsättas för att se ut som Enrons aktiekurva.

Eftersom det är statistiken som styr hurvida man kommer tjäna stålars på sin blogg eller ej och inte innehållet, så kommer jag inom kort att kunna livnära mig på min smörja precis som ovan nämnda och Blondinbella. Eventuellt kommer jag även att införa dagens outfit för att mina nya läsare inte skall känna sig helt vilsna. (I mitt fall är det samma outfit varje dag, Kamoflage-byxor och svart luvtröja så det kommer räcka med att jag tar en bild men klistrar in den dagligen i ett nytt inlägg med nytt datum)

Well, Mohammed orkade inte heller blogga...

Mohammed verkade inte heller ha ork att blogga och eftersom jag inte längre kan med att sno deras inlägg rätt av så har jag hittat ett eget youtube-klipp att dela med mig av...