Historiens vingslag

Ibland hittar man antikviteter där man minst anar det. Härom dagen tog tandkrämen slut. I min jakt på renare tänder rotade jag längst in i badrumsskåpet och blev uppriktigt lycklig när jag fann en stackars kvarglömd tandkrämstub. Det var en röd tandkrämstub i metall. På tuben stod det “Tandkräm” med stora bokstäver så det rådde ingen tvekan om dess innehåll.

Glad över mitt fynd skruvade jag raskt upp korken. Det flöt lite beige vätska ur tuben först men sen kom det skinande vit tandkräm. Just den här tandkrämen minns jag tydligt från min barndom eftersom det var i princip det enda tandkrämsmärket som min mamma brukade köpa. Den här gången smakade den inte lika starkt och mint-igt som jag mindes den, men jag förklarade det med att smaklökarna kanske har försämrats lite under årens lopp.

Jag fortsatte ändå att använda tandkrämen ett par gånger till men blev lite nyfiken på om det eventuellt kunde stå ett “Bäst före-datum” någonstans på tuben. Jag brukar aldrig ta någon direkt hänsyn till “Bäst före-datum” utan snarare se det som en sport att äta grejjer med passerat datum. Jag tror att det är nyttigt med extra bakteriekulturer, och man vill ju vara kulturell…

Den här gången slog jag dock alla rekord när det gäller att använda gamla produkter. På tuben stod inget “Bäst före-datum” men däremot ett tillverkningsdatum; år: 79 vecka 1….

Årgångstandkräm! Det ni! Just den här tandkrämen har alltså väntat i lite mer än 31 år att bli använd, nästan lika länge som jag har funnits! Jag blev glad och upprymd över min fina tandkräm, fast Jennie har köpt sig en ny tandkräm, en modern som kommer i plast-tub med “Klick-kork”. Hon uppskattar inte antikviteter på samma sätt som jag.

Just den här tandkrämstuben tror jag har upplevt en resa genom att bli köpt när jag var lite mer än ett år gammal, sen måste den ha hamnat i vår gamla sommarstuga och legat där i mer än ett decennium utan att få äran att bli använd. När mina föräldrar sedan sålde stugan för ca 10 år sedan måste jag ha tagit hand om den vid flyttrensningen. Sen har den hängt med i ytterligare 1o år och fått vara med om ytterligare en flytt när vi bytte lägenhet.

Och så nu äntligen för två dagar sedan fick den äran att användas till det den var skapt för. Undrar om den var lika glad som jag över detta och om den kände en lättnad över att inte gå till spillo utan att få fullborda sin uppgift.

Till nästa gång lovar jag att försöka komma på nåt intressantare att skriva om än gammal tandkräm, hej då… (ni som orkade läsa ända hit)