Den gamle mannen på våning 4

Jag lider av sömnsvårigheter......

Igår kväll borde jag ha somnat som en stock redan vid 23.00 med tanke på den hektiska dagen jag hade haft på jobbet, men istället låg jag och vred mig i sängen.

Det är oftast vid dessa tillfällen jag tänker alldeles för mycket på att livet inte är evigt och att jag kommer att dö. Min livstid är kraftigt begränsad till maximalt 90-100 år i absolut bästa fall, men med tanke på att min kostcirkel består av alldeles för stora tårtbitar av ciggaretter, snus och öl så skall jag vara glad om jag får fira min 60 års dag, vilket innebär att halva livet är levt vid det här laget.

I går natt började jag av någon outgrundlig anledning att börja fundera på den gamle mannen på våning 4 som jag hade viss kontakt med under ett par månader för några år sedan.

Han bar alltid en halmhatt ovanpå ett lysande grått hår och hade ett skägg som alltid var väldigt välvårdat. Han hade en välstruken beige kavaj och manchesterbyxor. Hans utseende var stilrent och han såg ut som en mönster-morfar direkt hämtad ur Madicken.
Man kunde se honom komma gåendes långsamt uppför den långa halvbranta backen från torget hållandes i en kundvagn från ICA som oftast var tom sånär som på ett par flaskor som klirrade i den.
Först senare förstod jag att kundvagnen fyllde en funktion som rullator då den gamle mannen förmodligen var för stolt för att ha en riktig rullator.

Han var alltid ensam och gjorde inga försök att ta kontakt med sin omgivning, trots att jag flertalet gånger hade hälsat glatt på honom då vi träffades i svalen, vid hissen.

En dag låg han vid entrén till hyreshuset som vi bägge bodde i. Jag var övertygad om att han var död, men vid närmare granskning visade det sig att den gamle mannen bara var full, så full som jag trodde att endast studenter med prestationsångest kunde bli.

Han hade låst in sina nycklar i lägenheten. Han hade den typen av dörr som går i lås av sig själv när man stänger den. I väntan på låssmeden bjöd jag upp den gamle mannen till min lägenhet.

Han satt i min soffa och sa inte så mycket, utan det var mest grymtande läten som han stötte ur sig med oregelbundna mellanrum.
Jag spelade vinylskivor för honom som jag trodde att han skulle uppskatta. När jag spelade Leonard Cohens "Take this waltz" för honom så började han gunga i takt med musiken och jag såg att han grät. Sen kom låssmeden. Detta var mitt första riktiga möte med Johannes S.

Den närmaste tiden upprepades mina möten med Johannes på samma sätt, han liggandes vid entrén och nycklarna inlåsta i lägenheten och varje gång tog jag med honom hem och spelade Leonard för honom. Varje gång grät han tyst. Om man skulle få för sig att tala under tiden som musiken spelades blev han arg och röt att man skall vara tyst när det spelas musik. Jag tog inte illa upp.
En gång råkade han pissa på sig i min soffa. Min soffa var gammal och denna händelse gav mig en bra anledning att snabbt slänga den och köpa en ny redan dagen efter.

Vid ett av tillfällena som låssmeden fick låsa upp Johannes dörr följde jag med honom in. Han var vid detta tillfälle inte lika berusad som vanligt och visade för första gång tacksamhet för att jag hade ringt efter smeden. Gamla människor har ofta ingen mobiltelefon trots att de ofta hade behövt den bättre än många småglin som får sin första mobiltelefon mer eller mindre vid födseln.
I Johannes fall hade det dock inte spelat någon roll om han hade haft en mobiltelefon för i det tillståndet som jag brukade finna honom i så hade han inte kunnat använda den ändå.

Johannes lägenhet var liten, i hörnet stod en prydligt bäddad säng. Mitt i vardagsrummet stod en bokhylla som var fullsmockad av gamla böcker med gulnat papper, samt ett porrfilmsfodral mitt bland alla böckerna. Porrfilmen kändes som en väldig kontrast till allt annat i lägenheten och hela Johannes personlighet, som trots att jag hade hittat honom liggandes utslagen fortfarande utstålade en sorts stolthet och hållning, han var mystiskt på något sätt, och min misstanke om att han hade levt ett hårt liv ursäktade i mina ögon hans alkoholism. Han skillde sig från de övriga alkisarna som man ser på bänken utanför huset.
Jag hade svårt för, och ville inte tänka mig honom sittandes i soffan runkandes till nån gammal sönderspelad porrfilm... Jag slog snabbt bort tanken innan den inre bilden av scenariot blev alltför tydlig. ... Madicken-Morföräldrar sitter inte och runkar helt enkelt!

Vid fönstret stod en gammal plyshbeklädd soffa. Fönstret var väldigt smutsigt och hade förmodligen inte tvättats på flera år vilket skapade en dov och "unken" belysning i vardagsrummet. Jag förstod att Johannes förmodligen var oförmögen att själv tvätta sina fönster då lägenheten i övrigt var oklanderligt städad. Jag bestämde mig för att tvätta hans fönster.

När fönstrena var tvättade och dagsljuset lös in i lägenhet satte jag mig i hans soffa. Nu ville jag få höra hans livshistoria. Så jag frågade hur det gick till när han kom till Sverige. Jag förstod att han var invandrare för han bröt när han talade och hans efternamn klingade tyskt.

Johannes satte sig i soffan, frågade om jag ville ha ett glas Henckel-Trocken, ett sorts mousserande vin, som han att döma av antalet tomflaskorna i köket drack väldigt mycket av... Henckel-Trocken och Finlandia Vodka.

Johannes berättade att han flydde krigets Tyskland, i kanot, via Danmark till Sverige......
Tyvärr somnade han strax efter att han hade på börjat sin historia och den förblev okänd för mig.

Vid ett senare tillfälle berättade han kort att han hade en dotter som var en känd journalist i New York. Hon var väldigt upptagen och de hade inte träffats på väldigt länge, men jag förstod på sättet han berättade om henne att han var väldigt stolt över henne.
Han hade även en son, men tyvärr hade de ingen direkt kontakt längre.......

En rätt så kort tid efter detta försvann Johannes bara från huset... Jag fick aldrig veta vart han tog vägen. Jag undrar om han fortfarande lever någonstans eller om han dog i sin ensamhet.....
Jag undrar om han ville dö... Jag undrar om han tyckte att han hade haft ett långt eller kort liv.... Jag undrar om han låg sömnlös om nätterna när han var i 30års åldern och funderade på livets längd.....