Så sitter jag nu hemma efter en 7 dagars vecka på jobbet som bjöd på totalt 78 arbetstimmar (varav 38 är obetalda, jepp…., det kallas “ansvarslön” och låter betydligt finare än vad det är)
Trots allt har jag faktiskt haft det skitkul på jobbet och jag har fått jobba med inlånad personal från andra anläggningar under helgen som verkligen har varit helt fantastiska.
Det enda jag är lite grinig över är att jag var så nära att fullborda en full 80-timmars vecka men misslyckades på mållinjen med bara två timmars marginal.
En annan nackdel med att ha jobbat röven av sig är att man på nåt sätt blir lite avtrubbad och har svårt att förstå folk som bara är 40 timmar på jobbet och gnäller över hur trötta och utarbetade de är… Jag har gått/sprungit i snitt 17000 steg om dagen den senaste veckan och jobbat 11 timmars arbetspass varje dag….. och jag tror fan att det finns mer att ge…. Jag är inte helt urkramad än…. Jag kan nog fan MAXA det här. Studsa två steg åt vänster era djävla arbetsvägrare för jag skall fram och om ni inte flyttar på er så kör jag över er!
Vissa moraltanter har varnat för risken att “Gå in i väggen” och den risken lurar väl där nånstans antar jag även om jag själv inte riktigt tar det på allvar. På något sätt känner jag mig för stark och trivs just nu lite för bra på jobbet för att det skulle hända. Och OM det händer så skall jag i vart fall inte gå in i väggen, då skall jag fan springa…. Om man gör nåt så kan man lika gärna göra det ordentligt!
Nu blir det intensiv techno på full volym för att väcka grannarna ur söndagsdvalan, sen middag, fragminspruta och sen bums i säng, i morgon är en ny arbetsdag!
Antar att herren inte har barn, städ, tvätt, handling, matlagning och diverse övriga sysslor som behöver göras efter jobbet då. Utan att någon annan tar hand om detta ÅT DIG!
SvaraRaderaDet är förvisso sant, "Anonym"..... Min livstil just nu är på inget sätt kompatibel med vare sig barn eller socialt umgänge med nära och kära... tyvärr..
SvaraRaderaJag är lyckligt lottad och har en väldigt snäll och förstående sambo som ställer upp väldigt mycket med ovan nämnda sysslor.
Tyvärr har både sambo, kitesurfingen och fiske blivit lidande av att jag har förvandlats till en maskin som befinner sig på jobbet ibland 14 timmar om dagen, men det skall tilläggas att jag tycker det är kul på många sätt och jag hade nog inte bytt bort det mot nåt annat just nu.... Förmodligen kommer det hela brisera i ett helvetes fyrverkeri inom ett år om jag inte styr upp tillvaron...
Det kan låta själviskt... och det är det också, vilket inte är så konstigt med tanke på att människans starkaste drivkraft (i mitt tycke) är egoismen.
Jag tror att man klarar rätt mycket mer än vad man själv tror. Och all stress är inte farlig.
SvaraRaderaMan vet oftast själv vad man fixar och hur mycket. Så känns det bra, är roligt och du fortfarande kan "varva ner" in i mellan, kör så det ryker!
Enkelt sagt, folk sitter för mycket i soffan och glor på tv. DU är nog inte en av dom ;)
Då ska jag inte vara en moraltant. ;) Så länge du trivs och mår bra är jag nöjd. :)
SvaraRaderaJag har för mig att mi längsta vecka blev någon timma över 80st på en vecka men då mer som att jobba skift med sig själv...började 8 på morgonen och hemma typ runt midnatt och så fortgick det i 4 veckors tid och avslutades med en urtvättning av arbetsbilen innan jag och min kamrat gick på 2 veckors semester. Jag lever än idag och jag gick inte heller in i någon vägg. Så läge man har kul kommer man inte gå in i någon vägg. Kör hårt! Mvh 36-åringen
SvaraRadera