Ny familjemedlem, Ella.

Det har varit en händelserik helg. I fredags gifte sig våra vänner Robban och Tessan. Jag och Jennie var vittnen till vigseln. Riktigt kul att de har tagit steget och gift sig för dom är ju klippta och skurna för varandra och snart får de ju tillökning.

Vi ringde även på en hundvalp som vi hade hittat på blocket. Vi har ju länge velat ha hund men inte känt att vi har haft förutsättningarna att ta hand om en förrän nu.

Hunden var en 8 veckor gammal liten Parson Jack Russel vid namn "Zeta Jones" och befann sig i Vetlanda. Vi bestämde oss snabbt för att åka dit på lördagen och titta på henne. Tyvärr innebar vår resa att vi endast hade tid att stanna 1 timme på Robban och Tessans vigselbjudning som de hade på lördagen.

Väl framme på kenneln så var det ju inte så mycket att fundera på. F.d Zeta Jones var ju bedårande, om än lite lugn för att vara valp på 8 veckor, men vi antog att det berodde på att klockan var över åtta och att lilla Zeta hade varit ute och kutat hela dagen vilket hade gjort henne trött.

Pengar bytte ägare och hunden placerades i bilen till Jennies stora förtjusning. På väg hem åkte vi förbi syrran som har flyttat till Jönköping och som direkt blev helt såld på vår lilla valp.

När vi väl kom hem klockan ett på natten möttes vi av en present från 34 åringen som han hade kastat ner i brevlådan. Det var en bok, "Din Valp". Det var precis vad vi behövde för varken jag eller Jennie har någon direkt vana av valpar.

Valpen döpte vi till Ella. Ella var fortfarande förvånansvärt seg och ville inte dricka men vi antog att detta berodde på att hon kände sig stressad över att ha fått lämna sitt barndomshem.

Den kvällen kom vi inte i säng förrän kl. 3 på natten. Jag sov på soffan för att inte Ella skulle känna sig alltför ensam första natten i sitt nya hem. Det blev inte mycket sömn för Ella klättrade omkring hela tiden och kunde inte finna ro. Dagen efter var Ella ännu sämre och kunde knappt stå på benen så efter ett samtal med 34-åringen, Kenneln och Blå Stjärnans Djursjukhus bestämdes det kvickt att hon behövde åka i till sjukhuset. Väl inne kostaterade de att Ella hade kraftig vätskebrist och behövde omedelbart dropp för att överleva !

Tassar rakades, nålar stacks, Ella blev trött. Vi fick lämna kvar henne och sjuksköterskan sa att de kommer att ringa så fort läget förändras. Ingen kul start på hundlivet hos oss. Efter två timmar ringde de dock från sjukuset och sa att Ella mådde mycket bättre, hon hade bajsat ut en stor sten som hade orsakat förstoppningen. Hon skulle ändå behöva stanna till vätskebalansen hade återställts innan hon fick lov att åka hem. Det var inte bara ur Ellas rumpa som det föll en stor sten utan även från våra hjärtan. Trots att vi bara hade haft valpen i ett par timmar så var vi redan rätt så fästa vid henne.

Vid elvatiden på kvällen ringde de från sjukhuset igen och sa att Ella var klar för avhämting och att hon inte alls verkade trivas där, så det bästa vore om vi kunde hämta henne direkt. Givetvis åkte vi direkt.

Det var en helt annan hund som lämnades ut. Nu var Ella pigg och full av liv precis som 8 veckor gamla valpar skall vara. Hon var dock inte rumsren längre....

Nu har hon varit med om sin första dag på jobbet och hon har fått hälsa på både folk och fä.... en idiot försökte köpa henne för 6000 spänn och var otrevligt påstridig. Jag höll på att nita honom och frågade om han hade för vana att försöka köpa andra folks familjemedlemmar ?

Efter jobbet bär det iväg till mina föräldrar så att Ella får träffa dem med.

Och nuttrandet... jodå det håller jag fortfarande på med. Med undantag för ett par morötter och 1 äpple så har jag enbart ätit nutrilettpulver i exakt en vecka. Resultat: -4 kg, jag vägde 92 kg i morse.