Nu skall vi sätta lite sprut(t) på tillvaron.

Igår var det åter dags för en närkontakt med den svenska sjukvården. Min blodpropp som sitter i armvecket har ju inte försvunnit och efter 4 dagars jobb så började det återigen kännas som att armen domnade av och inte fick tillräckligt med blod. Jag tyckte därför det var en bra idé att kontrollera om det kunde vara nåt allvarligare fel.

Sagt och gjort, kl 14.00 igår fick jag den stora glädjen att betala ytterligare 300 kr i inträde till infektionsklinikens akutmottagning.

Efter en relativt kort stunds väntan fick jag träffa två doktorer som efter en snabb överläggning tyckte att det vore bra om jag fick scanna (Ultraljudsundersöka) armen. Från den här punkten var det rena “Bosse-filen” genom den svenska sjukvården. Inga som helst väntetider. Akutremiss till röntgen, 15 minuters undersökning som visade på en blodpropp som satt lite djupare än man trodde första gången. Sedan bar det av direkt tillbaka till infektionskliniken avdelning 301.

Där mötte jag alla gamla (unga) sköterskor igen. Jag sa att de inte slipper mig så lätt. De sa “Ahhh, just det , det är ju du som bloggar!!”. Därmed gjorde jag ett helt nytt skutt i min bloggkarriär. De kände igen mig, jag bloggar, vilket per automatik  gör mig till en kändisbloggare, coolt !

Sen fick jag träffa en doktor till som sa samma sak. Att jag har en blodpropp. Tyvärr var han inte medicindoktor och de enda som fanns kvar just då fanns på akuten. Attans! där stötte jag på den andra proppen, Bosse-filen tog slut och jag tvingades sitta i vårdkö.

Till en början hade jag förhoppning om att det skulle gå relativt fort och då frågade jag om lov att få gå ut att röka. Sen förstod jag att det här kommer ta minst 4,5,6 timmar och då stack jag ner till kebabstället och käkade en kebabtallrik, flyttade bilen, ringde mamma. Mamma tyckte synd om mig för att jag skulle sitta där helt själv och ha tråkigt så hon åkte bort för att hålla mig sällskap. Det var snällt gjort. Vi satt och väntade.

Mamma tjatade om hur illa det var dels att jag röker och dels att jag betalar fullpris för cigaretterna, 50 spänn paketet när man kan köpa smuggelcigg för 30 kr!! Skall man vara ohälsosam kan man åtminstone vara ekonomisk! Jag lovade att bli mer ekonomisk.

När det sedan till slut blev min tur sent, sent på kvällen så fick jag domen. Jag skall ta blodförtunnande sprutor i 25 dagar. De skall jag tydligen sätta i magen på mig själv. För att jag skulle slippa fundera på hur det skulle göras tyckte doktorn att det var en bra idé att jag skulle sätta den första sprutan under uppsikt direkt..

Jag förvandlades till en liten skolflicka och tvekade i säkert 10 minuter sittandes med sprutan i handen. Sjuksköterskan som instruerade tappade tålamodet och var på väg ut för att hämta en spruta med koksaltlösning som hon tänkte sätta på sig själv i utbildningssyfte. Mamma däremot, skrattade så att tårarna rann. Hon tyckte det var jätteroligt att jag inte fixade att sticka in en 2 centimeter lång nål rätt in i magen.

Efter en lång, låååååååååååång, tvekan satte jag till slut sprutan i magen och tryckte ut allt innehåll. Jag tror det är goare att sätta sprutor på andra än på sig själv. Synd att inte sköterskan hade en propp för då hade jag kunnat ge henne min spruta.

Sköterskan muntrade dessutom upp mig med att de förfyllda sprutorna som man får på apoteket har mycket trubbigare nålar så det kommer kanske vara lite segare att komma igenom huden med dem…. What the heeeellll, Det vill jag inte höra… Jag vill att mina sprutor skall vara tillverkade av nån djävla Jedi-master med lasersvärd, typ, Luke Skywalker. De skall vara så vassa att det räcker att titta på dem för att bli sprutnarkoman…

Inte nog med att självstympning inte ligger speciellt högt på listan över “Kul saker jag gillar att göra”. Det är dyrt dessutom, 1500 spänn för 25 förfyllda sprutor. Och då är det inte ens nåt man blir kul av i sprutorna.

Belöningscentrat får alltså ingen som helst utdelning av det annalkande självplågeriet.

Klockan 21.00 är det dags att sätta den första sprutan i hemmets lugna vrå…  vi ses.