Kunder…. På gott och ont

Kom just hem från ytterligare ett dubbelpass, dels mitt eget schemalagda pass och dels min sjuka medarbetares pass som jag fick ta. Efter stängning fick jag den stora glädjen att fixa i ordning efter den stora kallaballiken som dagen har bjudit på. En positiv grej är att butiken redan slår de två övriga redan etablerade butikerna i regionen försäljningsmässigt men det är väldigt tungt att få ta en såpass så stor del av lasset själv. Idag blev det ett nätt litet pass från 07.00-21.00, men jag hann med att ta en 15 min lång lunch.  Måste hitta fler medarbetare…

Kunderna är ju givetvis en förutsättning för att jag skall ha ett jobb, men ibland kan de vara en aning påfrestande. Om man håller på att fixa med något så kan man se hur en kund från 200 meters håll spänner ögonen i en och målmedvetet börjar vandra mot en som en värmesökande missil.. Frågorna som ställs av kunderna kan delas upp i två kategorier.. Självklara och såna som kräver ytterligare arbetsinsats av mig. En av de vanligaste frågorna är; “Jobbar du här?” vilket är en av de i särklass dummaste frågorna eftersom hela min arbetsklädsel består av stora logotyper med butiksnamnet. Det är en enkel fråga att besvara men den brukar dessvärre oftast direkt följas upp med en mycket jobbigare fråga som oftast innebär att jag får ännu fler sysslor på ett redan fullsmetat schema. Ett bra sätt för att slippa bli avbruten i det man håller på med är att springa. Genom att springa var man än skall med ett ansiktsuttryck som ser ut som att det brinner i andra änden av butiken så lyckas man faktiskt skaka av sig de flesta målsökande frågekunderna. Man får mycket mer gjort av sina sysslor på det här sättet men i längden blir det jobbigt att springa överallt. Tyvärr vet jag inget annat sätt just ännu men om någon av er, kära läsare, har tips på hur man gör sig osynlig för kunderna och ostört får jobba med sina sysslor så tar jag tacksamt emot tips i kommentarerna.

Nu är det dags för en cigg, en folköl, en dusch och sen sängen.