Urban Exploration, Trespassing och En viskande ko...

Efter de senaste dagarnas hårdsupande ville jag låta levern vila. Ikväll var det dags att utforska ett nedlagt gammalt igenbommat tunnelsystem och Jimmy var inte sen att nappa på idén. Tunnelsystemet är omnämnt på ett par olika UE-sidor på nätet och är igentligen ett rätt så basic ställe att besöka i de sammanhangen men man måste ju börja nånstans... Luftfuktigheten i tunneln var sjuk, det låg som en tjock dimma överallt och de flesta bilderna som togs blev bara gråa pga. detta. Det var lite synd, men samtidigt bidrog luftfuktigheten till att skapa en rätt schysst stämning därnere. Efter ett tag tog tunneln slut och vi tröttnade på att knalla omkring därinne så Jimmy erbjöd sig att visa mig ett nedlagt militärt skyddsobjekt som inte finns med på några kartor.... det lät ju spännande så vi kilade dit istället.... Jimmy påpekade tydligt att här får man inte lov att ta några kort, så detta är den enda bilden ni får se därifrån. Trogna bloggläsare och vänner vet att jag har en speciell fetish när det gäller skyltar så den kunde jag dock inte låta bli... När det militära skyddsobjektet var avklarat drog vi vidare mot kärlekstunneln i Jonsered.

Kärlekstunnels kallas så på grund av att arbetare på Jonsereds fabriker förr i tiden simmade igenom den 150 meter långa tunneln för att på så sätt bevisa sin kärlek för den de hade sex med.

Nuförtiden anses det nog mest korkat att simma igenom tunneln så vi planerar att göra det om en vecka eller två när vattnet har hunnit bli lite varmare igen. Här är utloppet på tunneln, det lär vara mörkt i mitten av den.

Oroliga läsare kan nu lugna sig med att vi inte kommer att försöka oss på detta stunt innan vi har införskaffat ett 150 meter långt rep eftersom vi inte är helt säkra på om tunneln har fritt genomlopp i dagsläget....Det hade känts lite snopet att upptäcka att det sitter ett galler mitt i tunneln om man har simmat medströms.

Vi såg en bäver också, men den får inte ni se för den gjorde sig inte bra på bild.
Sen var det dags att åka hemåt för det är ju trots allt en slentrianmässig måndag på jobbet imorgon.
Och den viskande kon, den har vi här

//
Er vän i onödan...
Mike

West Coast Riot - En studie i Punk och att vara attack-social

Så har sommarens höjdpunkt kommit och gått, och jag har mirakulöst nog överlevt..

Dagen började med en baksmälla efter min och Axels förfest.
Vi fick skjuts in till stan av Jennie som skulle joina oss först senare... Det regnade så jag köpte regnponchosar. Jag köpte 3 st, en till mig, en till jennie och en till syrran. När pengarna var överlämnade och jag var lycklig ägare till 3 ponchos slutade det att regna.

Nästa incident inträffade vid insläppet... Vi stod i en av köerna till festivalen, och Axel sa: "Kom så ställer vi oss i den där kön längst till vänster, den ser ut att gå snabbast." Sagt och gjort. Vi ställde oss i den snabbaste kön (Som dock var allt annat än snabb). Efter en lång tids köande var jag äntligen framme vid kassan, Jag höll stolt upp min biljett som jag hade köpt och skrivit ut själv. Hon på andra sidan sa: "Den biljetten funkar tyvärr inte i den här kassan, du får gå och ställa dig i den kön längst till höger, det är där de har scannrarna som kan läsa streckkoden på din biljett." Axel hade en biljett som funkade, så han sa: " Jag springer bort och kollar på De Lyckliga Kompisarna, Vi ses inne på området när du kommer in ! "

Jag gick och ställde mig i den högra kön, den långsammaste. Det var nu jag fick lida för de 4 halvliters ölen jag hade druckit tidigare..... I biljettköer finns det nämligen inga toaletter.
Shit vad kissenödig jag var!

45 minuter tog det att stå i den nya kön och när jag hade blivit insläppt var det panik, Jag sprang i galopp mot ett av stängslen. När jag kommit ungefär halvvägs i pinkandet kom en vakt framspringandes och frågade om det verkligen är så man beter sig.... Jag sa nej, bad om ursäkt och avbröt omedelbums mitt olämpliga beteende.

På grund av allt strul vid insläppet missade jag DLK vilket grämde mig mycket.
Jag träffade Axel inne på området och vi drack en öl innan det var dags att se No Fun At All.
De spelade en massa gamla låtar som jag gillade.

Efter No Fun At All styrde vi kosan mot öltälten för att dricka öl och hitta nya vänner.
Metoden för att hitta nya vänner är att vara ”attack-social”
Både jag och Axel var grymma på att hitta trevliga människor att prata med, även om det inte är en så stor bedrift på West Coast Riot där nästan alla (utom arga gubben som inte vill vara med på kort, se bilden nedan) är just trevliga. (Jag sätter bara in en liten bild, för folk med taskig attityd skall fan inte få mycket utrymme i min blogg)

Jag tog kort på nästan alla, men eftersom detta inte är en fotoblogg behåller jag de flesta korten för mig själv, här kommer dock ett par guldkorn…

Sara-som inte är lesbisk, Cowboyhattsmannen, Jordgubben, Jennie, Casha och AxL

Min syster Catrin och flickvän/sambo Jennie kom lagom till Flogging Molly, ett djäkla ös var det.
För att runda av det här inlägget kommer här en snabb sammanfattning av resten av kvällen.

Millencolin avlyssnades på ett öltälts avstånd, till min levers nackdel.
Folk attack-fotograferades.

Ett par skitkort blev det oxå.....

Bad Religion var helt ok även om jag inte såg speciellt många låtar med dem.

High Hats var bra de två låtarna vi såg med dem på CloseUp scenen… Jag och Axel startade Moshpitten framme vid scenen, det var som att tända en tändare i ett metangas fyllt rum, hela skiten exploderade… Det var ett uppdämt behov av att få knuffas som fick utlopp. EXTREMT ROLIGT !

När NOFX gick på hade jag planer på att få återuppleva mitt minne från Solnahallen -96 då jag kom upp på scenen och fick mitt livs stagedive…. Tyvärr var scenen betydligt bättre bevakad den här gången. Syrran, som är rätt kort, fick sitta på mina axlar stora delar av spelningen, vilket har orsakat en stelhet utan dess like idag. De spelade en massa gamla låtar till min stora glädje. Tyvärr hade de hunnit med fler låtar om inte Fat Mike hade ägnat så mycket tid åt mellanprat. NOFX levererade dock i vanlig ordning.

Ett stort tack går ut till alla supertrevliga människor som gjorde den 26 Juni 2008 till Sommarens absoluta höjdpunkt. Synd att bekantskapen med folk man träffar på sådana här tillställningar vanligtvis slutar när sista bandet har gått av scenen…. Önskar att det inte var så.

Cya in the pit !

Mer gästblogg

Micke och jag lever. I någon grad. Hans ben är paj och min axel. Vi har träffat de nya vännerna. Bland annat Tanja som skriver poesi, Sura Anna, Sara som inte är lesbisk, Chango som hämnas med ättika, en schweitzisk No Fun At All-dyrkare och hon som skar sig på armarna fyrtifem gånger minst.



Vi moshade till No Fun At All, High Hats, Millencolin (mest jag), Bad Religion (mest Micke) NoFX (alla inklusive Katrin). Vi drack minst tre öl var, kanske fyra, och kysste himlen som i en Hendrixlåt. Vi fotade skiten och åt langos och slog oss och var snälla mot folk. Mickes rapar är jävligt kassa nu och jag lämnar onda spår på muggen men vi är trots allt gamla. Fast vi har levt upp till dagens motto:



"Don't let the little pricks generation-gap you." William Gibson







Ha det fint!

/Axel

Gästblogg för West Coast middle Aged Punks

Tja

Mikael frågade om jag ville skriva lite och mitt ego är fortfarande svullet efter det där miraklet för 31 år sen när jag föddes och hurra änglarna trumpetade i himlen, ett till mongo på planet earth. Så jag skriver lite.

Blogga är att yacka lite om det mest omedelbara. Idag består det av en tömd keg (som hotade att störa min nattsömn), utbyte av livserfarenheter (Micke hade några seriösa stories som inte passar fyllebloggaraxel och några oseriösa om att lura folk med laserpenna, jag hade lite tomt skryt och grej om en tysk i röda hängselbyxor, han ville kallas för Määx fast han hette Jürgen), trädklättring, skräpmat, gräsmattehäg med Partillefolk och en alldeles för sjuk Jenny. Och vi drack öl. Inför imorrn. Redundant.

Jag provar Resorb idag för första gången. Vad är eg poängen med att kissa ut all vätska man häller i sig? Jag kunde gott ha behållit en 10 procent. Men nej, det måste till medicin för det. Kanske blir cocktail på Resorb och 3 sorters allergiskit och nånförkylningspiller som Micke tvingade i mig för mycket.

Det återstår.

Att se.

Fortsättning följer.

/Axel

En nyupptäckt förmåga....

Satt just och lyssnade på NOFX och kom på mig själv med att frenetiskt spela lufttrummor.... Jag är ju grym på lufttrummor, det hade jag ingen aning om.... Jag och Marco kan bilda ett band, han är grym på luftgitarr.
Nu behöver vi bara någon som kan spela luftbas och eventuellt en erfaren luftmunspelsspelare... Sen är det dags att repa så att alla spelar tajt ihop.

Imorgon kommer Axel på besök, vi skall gå på West Coast Riot.
Om vi har tur kanske Axel gästbloggar.

P.S Jag har lånat grannens fungerande Draughtmaster, Party On ! D.S

Irriterad....

Dagens irriterande I-lands problem orsakades av min nya Draughtmaster som jag fick i 30års present.

Det finns en sak som är värre än att vara ölsugen men inte ha några bärs hemma.
Nämnligen att ha 5 liter god kall öl hemma, men inte kunna få ut den ur tunnan pga att den fantastiska apparaten är kass.

Sådana problem har jag nästan aldrig haft med vanliga ölburkar. Vid de få tillfällen då jag inte har lyckats frambringa öl ur oöppnade burkar så har jag utan undantag inte behövt mer öl.....

Well, jag skall inte vara otacksam. När draughtmastern är reklamerad och en ny fungerande apparat står på plats kommer ölen säkert vara fantastiskt god.

Dagen efter.....

Midsommardagen har varit hård.... En konstant halsbränna till följd av de två habanero-shotsen som slank ner vid ett tillfälle med bristande omdömme gällande "handling och konsekvens".

På kvällen var jag ute en sväng och vandrade lite... hittade den här krabaten.

Han var cool, men tyvärr upptagen med att jaga mask så han uppskattade inte vårt möte lika mycket som jag.

Imorgon blir det förmodligen en vandring upp till borgen med 33-åringen. Där har jag inte varit på länge så det skall bli kul.

Jag ses imorgon, nu är det dags för lite nattlig poker på party....

Midsommar 2008...

Så var årets upplaga av den traditionella midsommarafton avklarad.

Det var tänkt att den skulle spenderas vid en närliggande sjö, men pga att väderprognosen lovade spridda skurar med risk för åska bestämde vi oss i sista stund att vara kvar hemma.

Den nybyggda grillen invigdes och fungerade över förväntan. En mycket bra grill som kommer komma till användning igen inom kort. Då blir det grillkalas vill jag lova.

Från början var vi 5 midsommarfirare, sen kom grannen Sara ner. En annan granne gästspelade också en kort stund och försökte hjälpa oss att få igång den nya "Draftmastern". Tyvärr misslyckades han och de 5 liter öl som vi ville konsumera förblev oåtkomliga för våra torra strupar, vi fick dricka shots istället. Här ser vi Erik göra ett försök att komma åt den ljuva näktaren...

Marco drog av ett skönt luftgitarrsolo till tonerna av Dropkick Murphys, han spelade felfritt. Jag var mäkta imponerad. En vacker dag skall jag också lära mig att behärska luftgitarren.

Till slut fick jag kasta in handduken. Det var varmt så jag beslöt mig för att sova på barkonens svala betonggolv.

Vaknade vid 7 tiden av att jag frös och förflyttade mig in i sovrummet istället.

Grillbygget

Idag byggde jag och 33 åringen en grill av ett gammalt oljefat.

Det jobbigaste var att kapa det på mitten.

Ställningen svetsades ihop, och gallren stal vi på återvinningsstationen där det fanns jättemånga gamla ugnar.

Imorgon, midsommar, kommer den att invigas.

På hemvägen höll jag på att köra över en padda, men jag upptäckte henne i tid och hon fick vara modell istället.

Rekord !

Hurra, idag slog min blogg personbästa i antal läsare.

3 unika besökare har bloggtoppen räknat ihop som på ett eller annat sätt har irrat sig in på min blogg under en och samma dag.

Nu får "blondinbella" passa sig.... så fort jag kommer upp i 10 unika besökare per dag kommer smutskastningen oss kändisbloggare emellan att dra igång på allvar!

En god vän till mig tippsade mig en gång i tiden att det säkraste sättet att dra många läsare till en blogg är att skriva ner slumpartade porr-relaterade ord såsom, trosa etc...

Jag har dock hållt mig borta från sådana skamgrepp och utgår från att alla mina 3 besökare har besökt sidan för att de älskar mig....... gött mos !

Konsten att behålla barnets upptäckarglädje och lekfullhet

Igår kväll låg jag och tänkte innan jag somnade....

Hur var det man gjorde när man var liten. Hur hamnade man i alla äventyr, hur började dom ?
Man hade alltid små projekt på gång vare sig det handlade om att bygga en luftballong av ICA påsar eller att leta efter vatten i grannens tomt med hjälp av ett armeringsjärn.

Jag kom fram till att lösningen heter infall.

Jag måste vara ute mer, skippa TV och Dator.
Anamma de där små infallen, och låta en promenad utvecklas till ett flottbygge över en å eller liknande...

Från och med nu skall jag nyttja bilens frihet och kombinera den med barnets fantasirika infall.

Det skall bli kul att leva igen och umgänge med polarna skall innebär mer än att bara sitta vid Tv'n och surpla på en öl........

Jag tror att jag skall bygga en lådbil i sommar, eller palla äpplen i arga gubbens trädgård....

Jag har utvecklats tillräckligt, nu är det dags att avvecklas tillbaka till 12-årsåldern.

Expedition Rövargrottan

Som liten grabb brukade jag ibland knalla upp till en grotta i närheten.

Jag har inte varit uppe vid grottan på 18 år så nu kände jag att det var dags att besöka min gamla lekplats och se om den fortfarande finns kvar.

Jag och 33-åringen, som var den förste att visa mig grottan när vi var små kids gav oss iväg igår.

Till vår stora förtjusning fanns grottan kvar :)

Bild på min nya 30 skylt.

30-skylten, Mitt första brott som 30-åring.

Förutom en mindre hastighetsöverträdelse i Lundbytunneln begick jag mitt första brott som 30 åring i natt.

SYFTET
Under födelsedagen (på dagen) växte sig en idé sig starkare i mitt huvud, jag kännde ett begär efter en 30-skylt.
Min nya 30 skylt skall sitta på väggen hemma och symbolisera en ständigt ökande hastighetsöverskridelse på min väg mot 40, ( Tack vägverket för att ni kommer att införa nya hastighetsbegränsningar inom kort, ni kan trycka en extra 40-skylt redan nu )

PLANERINGEN
Planer började smidas..... och mycket skulle organiseras inför den perfekta kuppen, som skulle ske samma natt.
Först var min medbrottsling och flyktbils-förare tvungen att utses.. Valet var lätt, min vän "33-åringen" kontaktades omedelbart och han var inte sen att tacka ja till att delta i "den stora skylt-kuppen"
Vi kom överens om att invänta mörkret tillsammans i min gamla rövar-lya.
"33-åringen" kom punktligt kl:22,30.

Planen var följande:
När det blir mörkt tar vi bilen och kör igenom kommunen på jakt efter en lämplig skylt. Lämplig i detta fallet innebär att den skall uppfylla följande kriterier.
1. Den skall vara snygg.
2. Den skall sitta lågt, så man inte behöver klättra för att skruva av den.
3. Den skall inte sitta på ett allt för synligt ställe.
4. Den får inte vara en dubbelskylt, ty dessa är mycket svårare att skruva loss än enkelskyltarna, vilket i sin tur ökar risken för upptäckt avsevärt.

Kl: 24.00 lämnade jag och 33-åringen lägenheten med en ryggsäck full av verktyg, nu skulle det ske....

GENOMFÖRANDET
Att hitta en lämplig 30 skylt som uppfyller ovanstående krav kan i teorin tyckas vara världens enklaste sak... men ICKE !
30 skyltar sätts upp på följande ställen, vid infarter i tätbebyggt område vilket medför en stor risk för upptäkt.
30 skyltar sätts vanligen upp högt, utom räckhåll.
30 skyltar är ofta "dubbel-skyltar" med 30 på ena sidan och 50 på andra. dessa skyltarna är svåra att skruva av.
Vi körde runt i en timme innan vi till slut hittade två potentiella skyltar som vardera hade sina för och nackdelar.

Skylt nr.1
Fördelar
Satt lågt
Enkelskylt

Nackdelar
Satt i direkt anslutning till ett bostadsområde mitt i gatan, Hög risk för upptäkt.


Skylt nr.2
Fördelar
Placeringen var inte i direkt närhet till boende.
En parkeringsplats låg endast 5 meter från skylten.

Nackdelar
Den sitter för högt, man måste antingen vara Långa Farbrorn eller väldigt hoppfull för att komma åt den.

Vi beslutade att slå till mot skylt nr.1, trots den höga risken för upptäkt.

Vi ställde bilen på 300 meters avstånd från skylten och begav oss till fots mot den blivande brottsplatsen.
Väl framme skred vi till verket efter en viss tids tvekan.
Just som skiftnyckeln skulle ställas in brjade det prassla i buskaget 50 meter bort och kuppen avbröts omedelbart.

Ur buskarna kom en synligt påverkad man i ca: 25 års åldern, med en mountinbike och en stor paddel, vi hälsade artigt på varandra och här kunde vårt möte ha avslutats om det inte vore för det min vän "33-åringen" skulle göra härnäst.

När buskmannen med sin paddel hade kommit ca. 15 meter ifrån oss tog "33-åringen" upp kameran och tog ett kort på den konstiga "busk-mannen".

"Buskmannen med Paddeln" vände omedelbart och kom tillbaka. Följande ord växlades.

"Buskmannen" - Ursäkta mig, men tog ni just kort på mig !?

"33-åringen" - VADDÅ DÅ ?!

" Jag " - Nej, nej, Han tog kort på mig.....

"Buskmannen" - Jaha, Jag trodde ni tog kort på mig, för ni kanske tycker det såg lustigt ut att jag kom ut ur buskarna med en cykel och paddel.....

"Jag" - Nej då, det tyckte vi inte alls........ vi skall ta 30-skylten där borta.....

"Buskmannen" - Jaha..... Varför det? ( Han var nu inte alls lika aggresivt inställd utan uppriktigt intresserad över vad vi skall med skylten till )

"33-åringen" - Han fyller 30 idag och vill gärna ha en 30-skylt.....

"Buskmannen" - Jaha, vad kul, Grattis får jag säga då.

"Jag" - Tack !

Efter denna "nära-paddel-upplevelse" bedömde vi att läget var otyggt och att vi eventuellt kan vara betraktade från någon närliggande villa, så vi styrde kosan mot skylt nr. 2

Skylt nr2 visade sig tyvärr vara för högt uppsatt och utom räckhåll.... "33-åringen" började tappa tålamodet och sa.. "Nu sticker vi tillbaka och tar skylthelvetet som vi tittade på först... "

Sagt och gjort, 5 minuter senare var vi tillbaka vid skylt nr.1 och skiftnyckeln var förinställd på rätt storlek...
Med en dåres engagemang gav jag mig i kast med skylten som bjöd på en fin match och var en värdig motståndare. Den Gnisslade, klonkade, bonkade och gjorde sitt bästa för att påkalla uppmärksamhet, men den fick till slut bekänna sig besegrad, JAG HADE FÅTT LOSS SKYLTEN ! Nu var det läge att kuta.

33-åringen låg i fosterställning i buskarna och tjöt av skratt när jag kom kubbandes som en gasell med 30-skylten under armen hojtandes "SPRING, Spring, spring" ( en relativt onödig uppmaning eftersom ingen av oss fann det lämpligt att promenera just då)

33-åringen fick köra flyktbilen och väl hemma i säkerhet firade vi den lyckade kuppen med folköl och absinth på barkongen.

MISSION COMPLETE !!
Bilder kommer senare....

30, Mudder Fackers, som sa att jag aldrig skulle klara det....

Nu är jag 30, småfull, och relativt nöjd med tillvaron.

Som det känns just nu är det rätt okej att vara 30.

De två första låtarna som jag spelade för mig själv var:
1. Happy Birthday you´re not special, ( They've actually gotten worse live )NOFX
2. Theme from a NOFX Album ( Pump up the Valuum) NOFX

Jennie sa grattis först, jag fick en puss, men inte strippstången som jag hade varit väldigt tydlig att önska mig, Hon är ok ändå, men nu får jag lägga till en punkt på min ToDo lista...

Ny punkt. Skaffa en strippstång !

Jag syns imorn!

29 år en timme till...... En era går i graven

12 Juni 2008, kl 23.03
En timme kvar av mitt liv som 20-åring.... Samma ångest som när jag var 19 och det var en timme kvar till 20.... Däremellan har allt gått fort, 10 år poff, borta....

Ångesten är omfattande och har de senaste veckorna ökat mer och mer..... Jag tror åldersnojjan nu precis som förra gången jag fyllde tiotal kulminerar om en timme.

Botemedlet idag precis som för 10 år sedan heter alkohol, Då var det en låda tuborg svarta guld som slank ner, idag är det lugnare, hittils en 85% Absinth-shot och två folköl.

30-40 är årtiondet med krav.... mycket skall fixas och det är ont om tid att fixa det på.
I rent ihågkomningssyfte skriver jag ner min ToDo-lista för de 10 kommande åren nu, så kan vi summera om 10 år vad som är uppfyllt.

1. Överlev, för helvete.....
2. Skaffa barn nu, ( innan jag blir 40 ) eller skit i det helt och hållet.
3. Undvik att bli alkis, men sluta inte festa.
4. Skaffa ett gediget sparkapital.
5. Jobba inte ihjäl mig.
6. Åk utomlands minst en gång om året.
7. OCH DENNA ÄR VIKTIG! BLI INTE VUXEN I SINNET..... Barnslighet är tufft, vuxna är töntar. ( punkt )
23.20.... tiden rinner iväg... 40 minuterkvar av mitt liv som 20 åring.... skriv nåt bra som du kan vara stolt över när du blir 30.....
8. Glöm aldrig av dina vänner, de är det viktigaste du har... Låt dem veta det !
9. Bli den bästa gudfarsan nån unge nånsin haft åt Robbans knodd när hon/ han kommer.
10. Gör ett definitivt karriärsval, och bli grym på det du väljer.
11. Blogga oftare, för min egen skull, lägg upp bilder.
12. Sluta aldrig att tycka att NOFX är det bästa bandet, alla kategorier, alla tider.
13. Se till att få mer fritid ( inte arbetslöshet ) till att göra roliga saker, det är viktigare än att jobba.
14. När du kommer i kontakt med intressanta människor, ta del av deras historier, lär, dra nytta av, uppskatta.
Skriv ner dessa människornas viktigaste synpunkter och och insikter i bloggen för att minnas allt rätt.
15. Sluta aldrig att utvecklas, bli bättre.
16. Ta dig alltid tid att hjälpa människor som behöver hjälp, främlingar såväl som vänner, PRIORITERA DETTA !

17. BONUS Punkt. Hitta gärna på någon brilliant uppfinning som gör livet lättare för alla, Och dig rik som fan.

Well, det är listan, och detta är det sista jag skriver som 29 åring. Nästa inlägg som skrivs kommer att vara från den andra sidan, ur en 30 årings perspektiv, nu är det dags för min sista shot som 29-åring..... Det får bli en 60 %ig Absinth, i kombination med en folköl, på barkongen.

2008 06 12 , kl:23.47: Sparar inlägget och går ut på barkongen för att invänta undergången......

Meteor-död eller Bilkrash

Satt just och kollade på en dokumentär på TV 8 som handlade om det högst realistiska hotet att vi alla avlider i en meteor-krock, precis som Dinosarna gjorde för 61 miljoner år sen...

Min lite mer egoistiska sida föredrar det sättet att dö, framför det förmodligen minst lika smärtsamma alternativet att dö i en våldsam bilkrash.

Om en meteor bestämmer sig för att landa på jorden och utplåna allt levande så kan man i alla fall vara helt säker på att man inte kommer missa något mer kul som skulle kunna hända på jorden.
Man kommer inte missa några bra fester. Det kommer inte komma några fler bra filmer som man skulle kunnat se av den enkla anledningen att alla är döda. Och NOFX kommer inte spela in några fler plattor. Om festen är slut så kan man lika gärna kila vidare så att säga....

Om man däremot skulle råka krocka med en stor fet lastbil som av okänd anledning körde i mötande fil så kommer man ju missa en massa kul. Festen fortsätter trots att man själv har däckat. Inte så kul.

Hur som helst så lutar det åt att vi kommer slippa att krocka med meteorer för astronomerna har en nollvision när det gäller förolyckade i meteorolyckor.... och NOFX släpper en ny liveplatta i november "They’ve Actually Gotten Worse Live"

Den gamle mannen på våning 4

Jag lider av sömnsvårigheter......

Igår kväll borde jag ha somnat som en stock redan vid 23.00 med tanke på den hektiska dagen jag hade haft på jobbet, men istället låg jag och vred mig i sängen.

Det är oftast vid dessa tillfällen jag tänker alldeles för mycket på att livet inte är evigt och att jag kommer att dö. Min livstid är kraftigt begränsad till maximalt 90-100 år i absolut bästa fall, men med tanke på att min kostcirkel består av alldeles för stora tårtbitar av ciggaretter, snus och öl så skall jag vara glad om jag får fira min 60 års dag, vilket innebär att halva livet är levt vid det här laget.

I går natt började jag av någon outgrundlig anledning att börja fundera på den gamle mannen på våning 4 som jag hade viss kontakt med under ett par månader för några år sedan.

Han bar alltid en halmhatt ovanpå ett lysande grått hår och hade ett skägg som alltid var väldigt välvårdat. Han hade en välstruken beige kavaj och manchesterbyxor. Hans utseende var stilrent och han såg ut som en mönster-morfar direkt hämtad ur Madicken.
Man kunde se honom komma gåendes långsamt uppför den långa halvbranta backen från torget hållandes i en kundvagn från ICA som oftast var tom sånär som på ett par flaskor som klirrade i den.
Först senare förstod jag att kundvagnen fyllde en funktion som rullator då den gamle mannen förmodligen var för stolt för att ha en riktig rullator.

Han var alltid ensam och gjorde inga försök att ta kontakt med sin omgivning, trots att jag flertalet gånger hade hälsat glatt på honom då vi träffades i svalen, vid hissen.

En dag låg han vid entrén till hyreshuset som vi bägge bodde i. Jag var övertygad om att han var död, men vid närmare granskning visade det sig att den gamle mannen bara var full, så full som jag trodde att endast studenter med prestationsångest kunde bli.

Han hade låst in sina nycklar i lägenheten. Han hade den typen av dörr som går i lås av sig själv när man stänger den. I väntan på låssmeden bjöd jag upp den gamle mannen till min lägenhet.

Han satt i min soffa och sa inte så mycket, utan det var mest grymtande läten som han stötte ur sig med oregelbundna mellanrum.
Jag spelade vinylskivor för honom som jag trodde att han skulle uppskatta. När jag spelade Leonard Cohens "Take this waltz" för honom så började han gunga i takt med musiken och jag såg att han grät. Sen kom låssmeden. Detta var mitt första riktiga möte med Johannes S.

Den närmaste tiden upprepades mina möten med Johannes på samma sätt, han liggandes vid entrén och nycklarna inlåsta i lägenheten och varje gång tog jag med honom hem och spelade Leonard för honom. Varje gång grät han tyst. Om man skulle få för sig att tala under tiden som musiken spelades blev han arg och röt att man skall vara tyst när det spelas musik. Jag tog inte illa upp.
En gång råkade han pissa på sig i min soffa. Min soffa var gammal och denna händelse gav mig en bra anledning att snabbt slänga den och köpa en ny redan dagen efter.

Vid ett av tillfällena som låssmeden fick låsa upp Johannes dörr följde jag med honom in. Han var vid detta tillfälle inte lika berusad som vanligt och visade för första gång tacksamhet för att jag hade ringt efter smeden. Gamla människor har ofta ingen mobiltelefon trots att de ofta hade behövt den bättre än många småglin som får sin första mobiltelefon mer eller mindre vid födseln.
I Johannes fall hade det dock inte spelat någon roll om han hade haft en mobiltelefon för i det tillståndet som jag brukade finna honom i så hade han inte kunnat använda den ändå.

Johannes lägenhet var liten, i hörnet stod en prydligt bäddad säng. Mitt i vardagsrummet stod en bokhylla som var fullsmockad av gamla böcker med gulnat papper, samt ett porrfilmsfodral mitt bland alla böckerna. Porrfilmen kändes som en väldig kontrast till allt annat i lägenheten och hela Johannes personlighet, som trots att jag hade hittat honom liggandes utslagen fortfarande utstålade en sorts stolthet och hållning, han var mystiskt på något sätt, och min misstanke om att han hade levt ett hårt liv ursäktade i mina ögon hans alkoholism. Han skillde sig från de övriga alkisarna som man ser på bänken utanför huset.
Jag hade svårt för, och ville inte tänka mig honom sittandes i soffan runkandes till nån gammal sönderspelad porrfilm... Jag slog snabbt bort tanken innan den inre bilden av scenariot blev alltför tydlig. ... Madicken-Morföräldrar sitter inte och runkar helt enkelt!

Vid fönstret stod en gammal plyshbeklädd soffa. Fönstret var väldigt smutsigt och hade förmodligen inte tvättats på flera år vilket skapade en dov och "unken" belysning i vardagsrummet. Jag förstod att Johannes förmodligen var oförmögen att själv tvätta sina fönster då lägenheten i övrigt var oklanderligt städad. Jag bestämde mig för att tvätta hans fönster.

När fönstrena var tvättade och dagsljuset lös in i lägenhet satte jag mig i hans soffa. Nu ville jag få höra hans livshistoria. Så jag frågade hur det gick till när han kom till Sverige. Jag förstod att han var invandrare för han bröt när han talade och hans efternamn klingade tyskt.

Johannes satte sig i soffan, frågade om jag ville ha ett glas Henckel-Trocken, ett sorts mousserande vin, som han att döma av antalet tomflaskorna i köket drack väldigt mycket av... Henckel-Trocken och Finlandia Vodka.

Johannes berättade att han flydde krigets Tyskland, i kanot, via Danmark till Sverige......
Tyvärr somnade han strax efter att han hade på börjat sin historia och den förblev okänd för mig.

Vid ett senare tillfälle berättade han kort att han hade en dotter som var en känd journalist i New York. Hon var väldigt upptagen och de hade inte träffats på väldigt länge, men jag förstod på sättet han berättade om henne att han var väldigt stolt över henne.
Han hade även en son, men tyvärr hade de ingen direkt kontakt längre.......

En rätt så kort tid efter detta försvann Johannes bara från huset... Jag fick aldrig veta vart han tog vägen. Jag undrar om han fortfarande lever någonstans eller om han dog i sin ensamhet.....
Jag undrar om han ville dö... Jag undrar om han tyckte att han hade haft ett långt eller kort liv.... Jag undrar om han låg sömnlös om nätterna när han var i 30års åldern och funderade på livets längd.....

Piss Surf

Vid 29 års ålder borde man ha lärt sig att man inte skall flyga drake i åskoväder, men pga. fruktansvärd surfabstinens valde jag ändå att rigga kiten.

Direkt när jag stack ut förstod jag att det var fel. Vinden ökade kraftigt i styrka och min 14 kvadratmeter stora drake, som var rätt val på stranden blev snabbt på tok för stor för vindstykorna på runt 15 meter/sekund. Jag flög som en vante utan att ha någon direkt koll på draken. Åskmolnen öppnade sig och regnet vräkte ner. Med tanke på den överhängande risken för åsknedslag och alldeles för höga vindstyrkan hade jag inget annat val än att nödutlösa draken, vilket resulterade i ett omedelbart lintrassel.

Jag plockade ihop utrustningen och begav mig till fots tillbaka till riggplatsen, där mina vid det här laget dyblöta kläder väntade på mig.

Jag fick i alla fall nytta av mitt "första hjälpen"-kit som jag alltid har med mig då en av de andra surfarna hade skurit upp sin fot på någon snäcka. Blodet forsade och han behövde bandageras lite provisoriskt innan han stack iväg till sjukhuset för att bli ihopsydd.

På det stora hela går den här dagen till historien som 2007 år sämsta surfdag, för mig...

Tetris-ismen

Livet är ett Tetris-spel.

Livet är ett Tetris-spel.
Man är olika bra på det och man kommer olika långt.
Vissa får en hög poäng och hamnar på highscorelistan, andra förlorar direkt och förblir okända.

Klossarna ramlar ner slumpartat, precis som händelserna ett liv.
Bara man själv ansvarar för hur man placerar klossarna och hanterar händelserna i livet.

Ibland får man raka klossar som löser flera problem samtidigt.
Ibland får man klossar som är omöjliga att placera, det är då dilemman skapas.

Alla förlorar till slut.- Det går inte att varva Tetris......

SMS..

Frågan vi alla har ställt oss är nu besvarad.
Therese Dahlsten är Svensk mästarinna i SMS-skrivning.
Hon skriver SMS jättesnabbt och tränar ofta på att skriva sms.

Hon skriver över 100 sms om dagen, vilket förmodligen även placerar henne högt på listan över jobbiga människor att känna.

VIND !

Idag blåser det!

Tyvärr sitter jag fast på mitt jobb och kan endast drömma mig bort till havet och den fantastiska surfing som vädrets makter förmodligen bjuder på idag.

Jag trivs fruktansvärt bra på mitt jobb, men sådana här dagar är det ren tortyr att vara här.
Om det åtmistone hade kommit in ett jämt flöde av köpsugna kunder så hade tiden gått lite fortare och min uppmärksamhet på de olika vindmätarna som ligger ute på webben hade vart mycket mindre.

Jag skall försöka komma loss prick klockan 18.00 och dra ner till surfet, men som vanligt kommer vinden att avta precis när jag kommer fram till spoten och skall rigga grejjorna.

Då påbörjas nästa plåga när man skall höra på hur alla med innestående flextid berättar att dagens surf var årets bästa.... Jävla avskum!

Början på slutet....

Jag börjar med en välkänd nyhet. Vi är på väg mot världens undergång. När undergången kommer att ske vet varken ni eller jag, men den kommer närmare för varje dag.

Förmodligen dröjer det rätt länge innan världen går under, men jag gillar att vara dramatisk.

På väg mot undergången kommer det helt säkert att hända en massa kul, hemska, roliga, läskiga och fåniga saker vilka kommer att behandlas här.

Mitt namn, ålder, kön och intressen kommer att avslöjas under resans lopp för jag vägrar att påbörja den här skiten med ett "Hej jag heter....."

Nu kör vi.....