Dagens roliga namn.

Surfade runt lite på Malka Oils hemsida.

Till min stora glädje upptäckte jag att företagets VD heter Fredrik Svinhufvud, SVINHUFVUD !!!! Undrar om han var mobbad som barn?

Fredrik Svinhufvud
Verkställande direktör för Malka Oil sedan mars 2007

Det är jobbigt när.....

.... saker man stoppar in i öronen inte följer med ut.
För en stund sedan petade jag in en penna med ett litet suddigummi på toppen i örat. När jag drog ut pennan satt inte suddgummit kvar på toppen.
Just nu undrar jag vart det tog vägen för jag kan inte hitta det någonstans. Jag hoppas att det inte sitter fast kvar inne i örat i något skrymsle. Det kommer bli skitpinsamt att förklara för doktorn att Jag, 30 år, inte har vuxit ifrån att peta in föremål i öronen....

Jag har försökt att titta in i örat genom att ta kort med min digitalkamera, men tyvärr är det skitsvårt att sikta rätt in i örongången, så jag sitter här i min ovisshet.
Kl:17.00 så skall Jennie komma förbi och hämta Ella. Då skall jag passa på att be henne ta en titt i mitt öra i jakten på det försvunna suddgummit. Det kommer hon säkert uppskatta, vi gör alldeles för lite saker ihop.
Hon är en bra människa som har stått ut med mig så här länge. Vi firar 10 års jubileum den 18 December. Då skall jag erbjuda mig att titta i hennes öra efter suddgummit även fast risken att det skulle ligga där är mikroskopisk.

Slutsnusat.

Efter att ha läst i Polacksnack att Piotr nu skall lägga av med snuset så kommer jag själv att försöka. Jag har i princip konstant haft två portionsprillor snus under läppen varje vaken sekund de senaste 8 åren. För 10 år sen hade jag även för vana att sova med snus, men tyckte själv att det var att gå till lite till överdrift. Dessutom tyckte Jennie inte att jag såg speciellt fräsch ut i munnen på mornarna. Det var alltså 8 år sedan jag halverade mitt nikotinintag genom att endast snusa under de vakna timmarna av min tillvaro. Något säger mig att det kommer bli tuffare att sluta snusa dagtid än nattetid.

Jag slänger nu min prilla i papperskorgen. Klockan är 13.03 den 8 December 2008. Undergången närmar sig.

Fredagsmys

24 st 0,5 liters kalla Norrlands Guld, Thommy T på besök och SKUMDUMS nya platta "2 Sides of the Story" borgar för att kvällen kommer bli lyckad med en misslyckad lördag som följd.

Passa er, annars åker ni på en propp!

Internkommunikationen hemma är minst sagt under all kritik just nu. Jennie har fått en vaxpropp i ena örat så hon hör vad hon vill höra. Oftast vill hon inte höra. Hur som helst är det poäng till mig för jag råkar aldrig ut för vaxproppar. Det beror på att jag har en ovana att peta in allt möjligt (och omöjligt) i öronen. Jag brukar ta 3 st tops och knöka in dem samtidigt för att åstadkomma maximal njutning i örongångarna. Jag minns med nostalgi och stor saknad Motorolas gamla mobil D-160 som hade en underbar utdragbar antenn. Antennen hade en ljuvlig plupp i änden vilket gjorde att mobilen var utrustad med en ständig örontops.

Jag minns med skräck och sorg när mobilerna började säljas med inbyggda antenner..

Just nu sitter jag i alla fall med en löjlig tillfredställelse över att det är Jennie som har råkat ut för vaxproppen och inte jag. Så många gånger som hon har sagt att jag inte skall peta in olika föremål i öronen.. Tji fick hon :D

Ibland blir det fel...

Ibland passar mina autosvar inte alls på den givna kommentaren och då kan det bli fel.
Idag blev det fel. Sedan jag skaffade Ella så får jag ofta höra kommentarer som "Gud vilken söt hund" eller "Gud vad fin" och mitt autosvar brukar vara "tack, din är också fin" etc.
Allt som oftast funkar mina autosvar helt utmärkt men idag blev det fel.

En liten 15årig blond tjej rusade fram till Ella och utbrast "GUuuuuUUUuuuD, Vad SÖöööööööT"
Mitt autosvar till den blonda lilla tjejjen, UTAN hund, blev: " Tack,Du med!" I samma ögonblick som jag hade sagt det förstod jag vad mitt autosvar hade ställt till med och att jag ändrade färg i ansiktet. Det blev en pinsam tystnad och jag brydde mig inte om att förklara att jag har automatiserat mina svar på standardkommentarer från främlingar, en förklaring i det läget hade ändå förmodligen bara gjort saken värre.

I framtiden skall jag nog koppla bort min autosvarsfunktion och ta mig tid att skräddarsy mina repliker utifrån den givna situationen. Jag tror att min snusk-gubbe-faktor kommer att minska drastiskt om jag vidtar den åtgärden.

En inbrottare av rang

Jojjomensan, här är ett bildbevis på mig i full färd med att inbrotta mig in i Sami's lägenhet.
Han blev inte arg på mig för han hade låst in sina nycklar i lägenheten så det var bra att jag gjorde inbrott hos honom tyckte han. Efter inbrottet fikade vi lite och lyssnade på hårdrock.

OBS! Kom ihåg att det är olagligt att göra inbrott hos folk som inte har bett om det och man kan åka i fängelse om man gör det ändå!

Vykort från Resesmurfen (Stålmannen-Jens)

Idag låg det ett vykort från min vän Stålmannen-Jens i brevlådan.

Han är på Cuba nu. Jag hoppas att han hittar sina vänner utan bostad.

Jag lyfter ett varningens finger.

För en liten stund sedan drabbades min privata egendom för ett katastrofalt missöde.

Om det inte vore för min i det närmaste bottenlösa vilja att bidra till en bättre värld och förhindra att liknande missöden drabbar Er, mina kära läsare som till antalet inte har varit fler än en medelstor obs-klass de senaste dagarna, så hade jag behållt denna privata händelse för mig själv. Men min välvilja är större än mitt ego. Egendomen som drabbades var mitt headset.

Jag hade precis avslutat ett telefonsamtal under vilket jag hade kännt en kissenödighet växa sig större och större. När samtalet väl avslutades visste min kissenödighet inga gränser. Jag hoppade jämfota in på toa. 2 sekunder senare förstod jag varför man inte skall ha telefonen i höger ficka och headsetet i vänster öra. Sladden hamnar helt enkelt i skottlinjen och det oundvikliga inträffar. För att undvika att ni går samma öde tillmötes så kan ni vidta någon av följande åtgärder.

1. Telefon i höger ficka, snäcka i höger öra.

2. Telefon i vänster ficka, snäcka i vänster öra.

3. Man kan ha sladden innanför tröjan och låta sladden komma upp igenom kragen.

4. Man kan ha sladdlöst headset, bluetouth.

Här kommer en konstruerad bild över hur katastrofen gick till. Konstruerad dels för att jag inte hade kameran till hands när olyckan inträffade och dels för att jag av humanitära skäl inte vill visa själva källan till det inträffade.

Kom ihåg att de som inte drar lärdom av historien är dömda att upprepa den.

Dagens fråga: Hur mycket rymmer en Peugeot 206?

Igår kopierade jag över hela hårddisken från min gamla stationära dator till en liten portabel hårddisk. I samband med detta hittade jag en massa gamla foton från förr. Bland annat hittade jag bilderna som jag tog under en blixtresa till Tyskland för ett par år sedan. Målet med resan var att inhandla alkoholhaltiga drycker, och transportfordonet var min gamla Peugeot 206'a.

Jag minns fortfarande hur folket stannade upp i allt vad de höll på med när jag och Jennie rullade ut två fullastade kundvagnar med öl ur butiken och parkerade dem vid min lilla Peugeot.

Jag stod uppenbarligen för den dagens underhållning och det kändes som att vadlagningen på parkeringen var i full gång gällande hurvida jag skulle lyckas klämma in alla inköpta drycker i min bil eller inte.

Efter ett effektivt samarbete mellan mig och Jennie lyckades vi dock utan större ansträngning få med 43 lock öl, 8 lådor med Gin , Whiskey och Vodka samt ett par lådor Vin.

Efter vår logistiska uppvisning var det faktiskt ett par svenskar som hade stått på avstånd och betraktat oss som kom fram. De gratulerade till den lyckade lastningen trots att de tydligen hade förlorat vadslagningen eftersom de ALDRIG trodde att det skulle gå. Tji fick dom! Hur som helst.... Här kommer bilderna på hur en fullastad fransk räser ser ut.

För en optimal väghållning ordinerar Bosse Bildoktorn att man lastar det mesta bak. Bilen ser ju dessutom tuff och sänkt ut, funktion och finess i ljuvlig harmoni. På hemvägen behöver man inte använda helljusen och medtrafikanterna i den mötade filen brukar blinka glatt när man kommer körandes i en så här fin och stylad bil!
Så här såg det ut när vi väl hade fått hem allt, det var svårt att förstå att allt hade fått plats i bilen. Fy Jädrar vilket traktorkalas vi hade sen, synd att nästan ingen av de som var med minns speciellt mycket.

Här i slutet av inlägget vill jag passa på att rikta en speciell tanke till stackaren som nyligen köpte min gamla bil. Om du läser detta så förstår du att det nog inte är en så dum idé att se över stötdämparna bak.

Lev väl och må maskarna aldrig frodas i er grönsakssallad!

Semesterminnen 2008

Förkyld och omotiverad skriver jag detta inlägg av pliktkänsla för att inte bloggen skall dö ut totalt.

Det har hänt lite sen jag skrev senast. Min arbetskamrat Reidar har slutat och jag sitter återigen ensam på kontoret om man bortser från Ella som är med på jobbet dagligen.

Jag passade på att ta en veckas semester från jobbet för att träna Ella och fixa med saker inför hösten. Det gäller att passa på, så sista veckan som Reidar jobbade var jag ledig. Årets enda semestervecka och det var sparade semesterdagar från fjolåret som nyttjades. Jag har fortfarande kvar alla detta årets tilldelade semesterdagar. De sparade semesterdagarna bidrar faktiskt till en viss frihetskänsla eftersom jag vet att jag har dem tillgodo i motsats till dem som har tagit ut alla sina dagar och inte är berättigade till mer ledighet, suckers!

Under semestern bytte jag däck på bilen. Nu sitter vintersulorna som en smäck på min tantbil, Citroen Xsara Picasso. Det är första gången jag kör med dubbdäck för jag har bara haft friktionsdäck på mina tidigare bilar och det var en glad överaskning när jag upptäckte hur lätt det är att spinna vid rödljusen när det sitter dubbar på. Mina medtrafikanter uppfattar mig förmodligen som en galen kärring som har tokbråttom till den senaste höstrean när jag spinner loss så fort det blir grönt ljus.

Ella tog upp en stor del av min tid under semestern. Det är ju en viktig period i hennes liv just nu och jag tycker att det är viktigt att utsätta henne för så många olika situationer som möjligt för att hon skall bli en trygg och lugn hund. Både jag och Jennie känner hundar som har varit överbeskyddade och knappt fått hälsa på folk vilket har medfört att de nu är både rädda och skygga. Sådana hundar blir oberäkneliga då de i sin stress kan hugga efter människor och det vill vi givetvis undvika.

Nu är det dock inte så stor risk att Ella blir en sådan problemhund eftersom hon får vara med dagligen på jobbet och träffa massvis av människor. Vi tar ut henne dagligen på långpromenader där hon får lov att hälsa på alla hundar vi träffar, både stora och små. Man märker att hon skiljer sig från andra valpar som oftast verkar vara reserverade och smått rädda. Ella däremot studsar fram och hälsar på alla hundar helt orädd.

Den senaste veckan har hon fått vara med på både svampplockning och fiske. Hon får springa löst i skogen så fort vi är en bit ifrån vägar och järnvägsspår.

Här kommer ett gäng utvalda semesterbilder.

Dagens roliga namn.

Det var ett tag sedan jag skrev. Det har varit hektiska dagar. Vi har ju skaffat en ettrig liten hund som tar upp nästan all uppmärksamhet. Förra helgen var jag i Estland med jobbet på kickoff vilket medförde att bantandet fick en tillfällig setback. Mängder av öl och en frikostig superb buffé gjorde att jag gick upp två kg på 3 dagar, attans bofink ! Jag har dock fortsatt med nuttrandet efter resan och gått ner 3 kg. Just nu väger jag 89 kg vilket ger en total viktnedgång på 7 kg sedan jag började för 3 veckor sedan. Målet är att fortsätta nedgången till ca: 80 kg. Jag räknar ändå med att direkt gå upp 2-3 kg direkt när jag börjar med fast föda igen.

Dagens skratt på någon annans bekostnad fick jag vid tvåtiden när en kund med utländsk härkomst ringde och ville beställa en reservdel. Jag hade reservdelen på lager och följande konversation utspelades:

Jag: Skulle jag kunna få ditt namn och adress så postar jag reservdelen idag.
Kund: ** geqjfgjgjhgfadghagfajgjfhjaf***
Jag: Ursäkta, jag har lite dålig mottagning, skulle ni vilja upprepa vad ni heter?
Kund: **ldkjaljsljlkdjljasdlkjlakdjaslkjd adksjlkjadkljda**
Jag: Jag är ledsen jag hörde inte, skulle ni kunna bokstavera ert namn?
Kund: Patrik - Erik - Niklas - Ivar - Zebra !
Jag: (Biter mig kraftigt i läppen för att inte skratta och frågar) Heter ni Penis i för eller efternamn?
Kund: Jag heter Peniz, med Z INTE med S !
Jag: Ja,ja, men vad heter du i efternamn? (Vid det här laget är jag ofantligt sugen på att fråga om han möjligtvis heter Kulpåze, men jag behärskar mig) Av integritetsskäl skriver jag inte ut hans efternamn som han sedan bokstaverar, efternamnet var ändå inte roligt. Jag är övertygad om att han får tillräckligt med busringningar som det är.

När samtalet var över kom jag en stund senare på att jag skulle kolla hur många Peniz'ar det igentligen finns genom att söka på Eniro. Tyvärr visade Eniro ingen träff på "Peniz". Folk som heter Peniz är förmodligen tillräkligt smarta och självmedvetna för att inte vara med på Eniro. Däremot hittade jag ett helt gäng som heter både Perviz och Pervis vilka båda är minst lika roliga namn!

Vissa människor har helt enkelt fulländat sin otur till perfektion. Inte nog med att det måste vara skitjobbigt och svårt att flytta till ett helt främmande land. Dessutom måste de i vissa fall stå ut med att deras namn i det nya landet är ofantligt roligt för barnsliga 30-åringar som mig själv.
Jag tror jag får lägga till en punkt på min ToDo-lista innan jag fyller 40, nämnligen att växa ifrån min prepubertala humor.

Tjenis Penis, Härmis Spermis!

Ny familjemedlem, Ella.

Det har varit en händelserik helg. I fredags gifte sig våra vänner Robban och Tessan. Jag och Jennie var vittnen till vigseln. Riktigt kul att de har tagit steget och gift sig för dom är ju klippta och skurna för varandra och snart får de ju tillökning.

Vi ringde även på en hundvalp som vi hade hittat på blocket. Vi har ju länge velat ha hund men inte känt att vi har haft förutsättningarna att ta hand om en förrän nu.

Hunden var en 8 veckor gammal liten Parson Jack Russel vid namn "Zeta Jones" och befann sig i Vetlanda. Vi bestämde oss snabbt för att åka dit på lördagen och titta på henne. Tyvärr innebar vår resa att vi endast hade tid att stanna 1 timme på Robban och Tessans vigselbjudning som de hade på lördagen.

Väl framme på kenneln så var det ju inte så mycket att fundera på. F.d Zeta Jones var ju bedårande, om än lite lugn för att vara valp på 8 veckor, men vi antog att det berodde på att klockan var över åtta och att lilla Zeta hade varit ute och kutat hela dagen vilket hade gjort henne trött.

Pengar bytte ägare och hunden placerades i bilen till Jennies stora förtjusning. På väg hem åkte vi förbi syrran som har flyttat till Jönköping och som direkt blev helt såld på vår lilla valp.

När vi väl kom hem klockan ett på natten möttes vi av en present från 34 åringen som han hade kastat ner i brevlådan. Det var en bok, "Din Valp". Det var precis vad vi behövde för varken jag eller Jennie har någon direkt vana av valpar.

Valpen döpte vi till Ella. Ella var fortfarande förvånansvärt seg och ville inte dricka men vi antog att detta berodde på att hon kände sig stressad över att ha fått lämna sitt barndomshem.

Den kvällen kom vi inte i säng förrän kl. 3 på natten. Jag sov på soffan för att inte Ella skulle känna sig alltför ensam första natten i sitt nya hem. Det blev inte mycket sömn för Ella klättrade omkring hela tiden och kunde inte finna ro. Dagen efter var Ella ännu sämre och kunde knappt stå på benen så efter ett samtal med 34-åringen, Kenneln och Blå Stjärnans Djursjukhus bestämdes det kvickt att hon behövde åka i till sjukhuset. Väl inne kostaterade de att Ella hade kraftig vätskebrist och behövde omedelbart dropp för att överleva !

Tassar rakades, nålar stacks, Ella blev trött. Vi fick lämna kvar henne och sjuksköterskan sa att de kommer att ringa så fort läget förändras. Ingen kul start på hundlivet hos oss. Efter två timmar ringde de dock från sjukuset och sa att Ella mådde mycket bättre, hon hade bajsat ut en stor sten som hade orsakat förstoppningen. Hon skulle ändå behöva stanna till vätskebalansen hade återställts innan hon fick lov att åka hem. Det var inte bara ur Ellas rumpa som det föll en stor sten utan även från våra hjärtan. Trots att vi bara hade haft valpen i ett par timmar så var vi redan rätt så fästa vid henne.

Vid elvatiden på kvällen ringde de från sjukhuset igen och sa att Ella var klar för avhämting och att hon inte alls verkade trivas där, så det bästa vore om vi kunde hämta henne direkt. Givetvis åkte vi direkt.

Det var en helt annan hund som lämnades ut. Nu var Ella pigg och full av liv precis som 8 veckor gamla valpar skall vara. Hon var dock inte rumsren längre....

Nu har hon varit med om sin första dag på jobbet och hon har fått hälsa på både folk och fä.... en idiot försökte köpa henne för 6000 spänn och var otrevligt påstridig. Jag höll på att nita honom och frågade om han hade för vana att försöka köpa andra folks familjemedlemmar ?

Efter jobbet bär det iväg till mina föräldrar så att Ella får träffa dem med.

Och nuttrandet... jodå det håller jag fortfarande på med. Med undantag för ett par morötter och 1 äpple så har jag enbart ätit nutrilettpulver i exakt en vecka. Resultat: -4 kg, jag vägde 92 kg i morse.

Invägning

Stack förbi JULA igår och köpte mig en badrumsvåg för att hålla reda på min viktnedgång.

Det blev en sån här skönhet som inte bara håller koll på vikten utan även visar mängden kroppsfett och vätskebalans.

Hightec-skit.... Man får tydligen elektroniska impulser skickade genom kroppen som mäter fett och vattenmängd så personer med pacemaker får inte använda den. Jag och vågen kom på kant med varandra från första början. Först och främst kändes det som att man behövde vara rakettekniker för att fixa in alla grundläggande inställningar. När jag trodde att jag hade fått allt rätt och klev upp på vågen så låg den där och tänkte ett tag för att sedan blippa fram ett ERROR som innebar att min fettmängd är för hög och utanför vågens mätbara skala, VAFAaaN !

Efter ytterligare 10 minuters fipplande visade den rätt,178cm lång, 96 kg, fin vätskebalans och en inte helt oväntat för hög fettmängd.

Efter dagens tekniska utmaning gav jag mig ut på en rask promenad på 3,5 km.
Gårdagens totala födointag bestod av 6 påsar Nutrilett fast i ärlighetens namn mumsade jag i mig ett äpple och en morot direkt när klockan slog 12 i natt.

Lunch igen....

Reidars Lunch: Big Tasty & Co, Plusmeny, Cola + en 6'a chickybits vid sidan om.

Min Lunch: Nutrilett med chokladsmak.

Lunchtimmen är karaktärsdanande

Sitter på kontoret, mittemot min arbetskamrat. Jag väntar på att klockan skall bli 13.00 så det är dags för nästa nutrilettpåse. Han har vart iväg och hämtat en 150 grams Sibylla-burgare med allt på, extra pommes. Denna måltid förtär han långsamt. Han har hållt på i 45 minuter. Tar en tugga och lägger ifrån sig burgaren för att surfa lite på nätet. Sen tar han sats och sträcker sig igen efter burgaren... men ångrar sig och låter fingrarna vardra iväg över pommesbrickan. Ett pommes väljs ut med omsorg, doppas i ketchup och förs långsamt in i munnen med ett ljudligt smackande... sen är det dags för colan, slösurf på nätet och sen ytterligare ett bett på burgaren... Dagens fråga lyder: "Är Reidar självmordsbenägen?" Jag håller ju för fan på att förvandlas till en Resident Evil Zombie, modell: "ELAK", ser han inte det??!!

Överviktig på väg mot oviktig

Dag 1 av min nutrilettkur är avklarad. Det har gått sådär.
Först och främst har jag ingen fungerande våg. Min våg har stått oanvänd i 2 år utan att någon har ställt sig på den. Nu visar den helt fel. Utan belastning visar den 20 kg och med mig på visar den ca 60 kg. Enkel matematik ger mellanskillnaden 40 kg. Mina vänner kan gå i god för att min kroppshydda väger mer än 40 kg. Min mamma lider inte av någon ny sorts anorexia som projiceras på den förstfödde. Slutsats: Vågen är kass och jag behöver fortfarande banta. Attans nedrans fånig osis!
Första dagen av min bantningskur gick inte riktigt som planerat. Jag har intagit fast föda. Detta var dock inte mitt fel, utan Jens, minns ni Jens? Jens är min tyska 67åriga stålmannenvän som cyklar sig igenom hela europa och utbrister "MUMS" åt alla ätbara djur på universeum.
Jens var på besök i Göteborg ett par timmar och tyckte det var vore kul om vi kunde ses på lunchen. Det tyckte jag också, men jag var inte speciellt sugen på att sitta som ett missfoster på en lunchrestaurang och skaka en nutrilettflaska, det är FAN inte "MUMS" ! Så det blev en kycklingsallad. Resten av arbetsdagen fortsatte jag med nuttrandet. Väl hemma åt jag ett äpple, ett päron samt två morötter. För en stund sedan unnade jag mig 6 st cashewnötter som Jennie lagt ivägen för min färd ut på balkongen, SABOTAGE, Hon visste mycket väl att jag måste gå förbi nötterna för att komma ut på balkongen och röka.

Sammanfattningsvis har dagens födointag bestått av:

1. 3 nutrilettpåsar a' 111 kalorier st.
2. 1 Äpple
3. 1 Päron
4. 2 Morötter
5. En Sallad med extremt få kycklingbitar.
6. 6 st cashewnötter
   

Imorgon skall jag köpa en våg och väga mig. Dessutom skall jag inte äta något annat än mina tillåtna 6 nutrilettpåsar. Jag kommer att tillåta mig själv fri tillgång till kaffe, mest för min omgivnings säkerhets skull. Jag kastar tegel om jag inte får kaffe,snus och cigg. Man får inte kasta tegel om man är butiksansvarig.
Återkommer med rapport imorgon.

Dags att nuttra....

Kommande två veckor kommer jag att "nuttra". Man nuttrar genom att endast äta pulverdiet i form av nutrilett. Jag har köpt två smaker, choklad och skogsbär.

Beslutet att börja nuttra tog jag efter att min mamma besökte mitt jobb och utbrast "MIN GUD, VAD TJOCK DU HAR BLIVIT !!!".

Som för att riktigt försäkra sig om att budskapet hade gått fram ringde hon dagen efter och var orolig att jag hade börjat äta lugnande mediciner.... Man går tydligen upp i vikt av att äta lugnande... Hon sa att jag har lagt på mig jättemycket den senaste veckan och att jag såg ut som en väl uppumpad badboll när hon kom in i butiken.

Detta fann jag väldigt konstigt eftersom min kost uteslutande har varit en medelhavssallad som Jennie har lagat varje dag i 1 veckas tid. Tydligen är mozarella och fetaost INTE hälsokost och boven i dramat som har orsakat en kraftig viktuppgång den senaste veckan var därmed avslöjad. En Nutrilett-diet kommer göra mig gott och jag kommer förhoppningsvis åter att bli en värdig motståndare till AxL i trädklättring.

Den sista helgen innan kuren passade jag på att unna mig kost som kommer att vara bannlyst den närmaste tiden. I lördags var jag iväg och fiskade med Dennis. Jag visade mina bästa platser för gäddfiske. Tyvärr var vattennivån i sjön ca 1,5 m lägre än normalt och i princip alla mina favoritplatser låg torrlagda. Dennis verkade tycka att jag var dum-i-huvudet som visade fiskeplatser med endast centimeterdjupt vatten. Min status som fiskeguru decimerades snabbt till någon som inte kan skilja mellan en silverfisk i badrummet och en abborre.

Fiskedagen avslutades med ett rejält regnoväder som drog in och vi bjöds på en riktigt fin, full regnbåge. Det är en relativt ovanlig syn om är få förunnad men tyvärr gick det inte att få med hela bågen i en bild med min Olympus 1030SW.

Efter fisketuren åkte vi hem och åt goda revbenspjäll som Jennie hade lagat. Dessa akompanjerades av en öl. Dennis svor att aldrig åka och fiska med mig igen.
På söndagen var det dags för nästa fisketur som var planerad till en egen favoritsjö i jakt på storabborren. Daniel tyckte att det var en kanonidé att nyttja en av sommarens sista soldagar till att sticka ut i skogen och fiska då alternativet var att sitta hemma och glo på TV. Vi kom fram till sjön vid tvåtiden, solen sken och det var vindstilla. Första halvtimmen tog vi det lungt, drack varsin folköl och lyssnade på tystnaden. Det finns nästan inga riktigt tysta platser kvar, men denna sjön ligger tillräckligt avlägset för att man faktiskt kan få uppleva det. Mycket avslappnande. För att den skall förbli lika lugn och folktom väljer jag att inte skriva ut namnet på sjön. Hitta en egen....

Sen fiskade vi, men det nappade inte så vi ägnade oss åt att göra upp en lägereld som skulle användas till att grilla vår medhavda korv. Mitt nuttrande skulle ju inte börja förrän på måndag så det gällde att passa på. Det finns nästan inget godare än vanlig korv med bröd som grillas över öppen eld vid en sjö. Undrar om dagens ungar upplever detta lika ofta nuförtiden som när jag var liten.. jag tror inte det.

När vi ätit och var mätta så fiskade vi lite mer aktivt vilket direkt gav resultat. Efter ett par små abborrar nappade en som var lite större i halvkilosklassen. Jag räknar den dock som "liten" eftersom den största abborren jag tagit i sjön var 46 cm lång och vägde 1,5 kg.

Helgen har på det stora hela varit en av de bästa på länge, hoppas att det kommer fler solhelger innan hösten.

Tisdag, blodiga tisdag....

Igår tog jag ett kul macro-kort.

Det var en kund i butiken som råkade slå sitt huvud i taket på sin skåpbil när vi lastade den.

Jacket i huvudet blev ca 0,5 cm djupt men det kom förvånansvärt lite blod.

Jag erbjöd mig att ta kort på såret så att han skulle få se det själv.. (Det är skitsvårt att se hur man själv ser ut på toppen av sitt eget huvud) Kunden och jag tittade en stund på mitt foto och spånade lite om hurvida det skulle behöva sys. Sen betalade han för sina grejjer och åkte hem.

Lördagens efterlängtade redogörelse.

Jag vet, jag vet.... Jag skulle bloggat igår, men jag orkade helt enkelt inte!
Alla otåliga själar som har mailbombat mig och frågat vad jag igentligen höll på med i lördags skall nu få sina sinnen stillade.
Jag, Jennie, Carina och 34-åringen åkte på MC Fest. Vi kom dit lagom för att se andra hälften av Buckshots spelning. Gustav, trummisen, som jag och Jennie har umgåtts med förr i tiden var så packad att han knappt kunde stå... Men spela.. Det kunde han!Efter spelningen knallade jag och Jennie fram för att hälsa på honom, men han verkade inte känna igen oss... Det var förmodligen en kombination av mängder av alkohol samt att det var 3-4 år sedan vi sågs senast som var orsaken till det...
Resten av kvällen ägnades åt att dricka öl, titta på folk som blev tatuerade, hälsa på folk, ta kort, dricka öl, ta kort på MC klubbens närmaste grannar som hade blivit inbjudna till festligheterna. Innan vi åkte hem köpte jag en bok om en välkänd MC-klubb samt samma klubbs supporter klistermärke. Jag har inget larm på bilen men jag har hört att sådana klistermärken funkar bättre än larm om man vill ha sin bil ifred. Här kommer ett litet urval av bilder från kvällen.

Lördag=MC-Fest

Idag är det en vecka sedan vi hade den grymt lyckade grillfesten, och nu är det dags för fest igen... Denna gång på bortaplan.. Det vankas MC Fest. Beroende på om det är tillåtet att ta kort eller inte så kommer det en redogörelse med bilder imorgon. Jag vet att inte alla på sådana tillställningar är speciellt förtjusta i att vara med på kort så idag kommer jag låta bli min hobby, attackfotografering och istället fråga snällt först.

Nu bär det av till tjärnen för ett bad innan vi drar på fest.

Ha det gytt!

Olidlig hetta.. Status:Bekämpad!

Det är varmt nu... Fruktansvärt varmt. Idag var det så varmt att jag på allvar övervägde att tända en brasa för att svalka mig i lågorna...

Jag gjorde dock det enda rätta och lånade hem en av produkterna i butiken för en nogrann utvärdering. En portabel Aircondition. Denna gudasända underbara energislukande högljudda miljöbov som byter ut allt varmt och ersätter det med kallt. Magiskt. Mitt 45 grader varma sovrum förvandlades snabbt till ett svalt himmelrike på 17 grader. Det finns dock två små nackdelar... Dels låter maskinen mer än tyskarnas invasion av Polen. Dessutom är den inte snygg och med tanke på den stora kartongen som jag har satt för fönstret så ser det ut som att det bor en tjackpundare i lägenheten. Både utifrån och inifrån.Men det är svalt och då kan man stå ut med att det ser ut som en pundarkvart.

När jag var klar med att installera svalka i sovrummet... Så ville Dennis sova där....... men det fick han inte så vi åkte och badade istället. Vi badade i 2 timmar och såg ut som två russin när vi till slut gick upp. På två timmar hann jag med att ta 371 kort. 3 kort på Dennis, 15 på naturen och 353 på mig själv. Både under och över vattenytan... Av onaturliga orsaker får ni inte se alla här.

Nu är det hög tid att sluta blogga... Jag har ett svalt sovrum som väntar på mig...

GrillFesten

Efter gedigen planering och hårt arbete med förberedelser var det äntligen dags för min och fd. 33-åringens traditionella grillfest som årligen går av stapeln den 26 Juli kl:18.00

Vädret var strålande och det var många som hade anmält sig till att delta i festligheterna.

Festen började dock panikartat. Klockan 17.00 upptäckte vi att vårt stora 100Ah Bilbatteri inte funkar till att driva BOM-boxen, säkringarna gick direkt när man kopplade på det. Jag och Marco fick åka till jobbet i ilfart för att hämta en uppsättning mindre batterier som funkar till boxen.Vi fick igång ljudet precis innan 18.00 vilket var en stor lättnad.

Bassängen var fylld med is, och vi hade vår egna vakt-krokodil vid namn Egon vars enda uppdrag var att vakta ölen och hålla obehöriga på avstånd. Detta uppdrag klarade Egon med bravur, även om han emellanåt tog en paus för att leka lite med festens yngsta deltagare. Jag såg dock att han aldrig släppte ett vakande öga på öl-poolen vilket kändes tryggt.

Grillen tändes, och snart var alla i full gång med att grilla sitt medhavda kött. Fd. 33-åringen bjöd på en egen salsa som det var bra drag i och Tim hade med sig en sallad som uppskattades av alla. Även Jennies potatissallad hade rykande åtgång.

Kvällen flöt på och alla blev om möjligt ännu gladare. Jag drog mig undan lite och begrundade livet, festen och allting... Min fundering för kvällen där jag satt 100 meter från festen var: " Är det bättre att leva ett långt och tråkigt liv, eller ett kort och roligt.... Har folk som lever ett långt och tråkigt liv roligare när de dör, eller är det värt att ha det jätteroligt hela livet och sen må dåligt i dödsögonblicket när man fattar att allt kul är slut. Om man har levt ett långt och tråkigt liv kanske man tycker att det är helt okej att dö, medans man förmodligen inte tycker att det är alls lika kul att dö om man har haft jättekul medans man lever.... Dennis kom och höll mig sällskap i mitt begrundande, men vi kom ändå inte fram till något vettigt.

I mitt berusade tillstånd gjorde jag sedan något som jag ångrar fruktansvärt idag. Jag gick in på kyrkogården och la mig på en grav i min jakt efter större förståelse för hur det är att vara död. Jag låg där och funderade i en kort stund men somnade nästan omedelbart. Jag låg och sov på graven i över 1 timme tills 34-åringen väckte mig och sa att det är bäst att jag vaknar för Jennie är skitsur över mitt respektlösa beteende. Jennie hade givetvis helt rätt i att man inte använder döda människors gravar som sovplats och idag skäms jag över mitt bristande omdöme.

När jag kom tillbaka till festen var det ett litet järn-gäng som fortfarande satt kvar och deltagarantalet hade decimerats avsevärt från de ca 30 personer vi var tidigare. Jag var vid det här laget fruktansvärt trött och var inte det minsta sugen på att bära in allt som släpades ut tidigare men vi hjälptes alla åt att bära in grill, bord, skräp och stolar.

Här kommer ett urval av bilder från kvällen. Maila mig om ni vill ha alla tagna bilder. Jimi, Martina och Pernilla ville vara med på festen men kunde tyvärr inte komma så de har klippts in i en bild på egen begäran för att på så sätt visa att de var med i sinnet.

Grillkvällen verkar ha uppskattats av alla, så vi kör väl en repris inom en förhållandevis snar framtid ? Frågan är bara om vi skall ta festen på samma plats eller om vi skall köra på nån sandstrand och övernatta i tält... Rösta gärna i sidopanelen.

Ha det så gött tills nästa gång...

Imorgon smäller det !

Imorgon smäller det. Jag och 33-åringen har planerat en fest på ängen utanför huset.
Vi kommer plocka ut grillen. Dessutom kommer vi att ta ut min badkrokodil och en simbassäng som skall fyllas med is från Mc Donalds att ha öl och andra drycker i. Vi har byggt ett bord som lyser rött med hjälp av ett bilbatteri och vi har byggt en grym BOM-box som skall spela skiten ur grannarna....

Vi hade genrepetition av ljudutrustningen igår. På ängen. Mellan klockan 22.00 och 03.00 satt vi och spelade musik och drack öl. Vi drack upp ett helt lock. Djävlar vilket bra ljud den har. Idag åkte vi (bak)-fulla till jobbet och led ofantligt.

Imorgon kommer det mellan 25 och 50 pers till festen och som det känns just nu så kan det inte bli annat än årets fetaste fest.

33-åringen fyller dessutom år imorgon och kommer att refereras till som 34-åringen i fortsättningen. Bilder och en utförlig beskrivning från morgondagens fest kommer på söndag.
Nu är det dags att sticka iväg och bada, det är olidligt varmt....