Inlagd i rum 13

Sådärja, då har man gjort sig hemmastadd i sin nya lya för de närmaste fem dagarna. Jag fick rum nr 13 och ni som känner mig och min elakartade skrockfullhet kan förstå hur glad jag blev över det….

Livet på sjukan är inte helt olikt festivallivet som jag fick uppleva i förra veckan (Fast jag tror dom har mer droger här). Man får ett armband med sitt namn och personnummer, (både som text och som streckkod). När man har armbandet på sig så får man röra sig fritt på området och prata med de övriga besökarna. Det är rätt kul. Min närmaste granne har bott här i 5 månader, han får sin antibiotika direkt in i hjärtat. Han sa att jag nog också skulle få det och visade mig sin anläggning som han hade monterad på bröstet. Då blev jag kallsvettig, illamående och gick in på mitt rum för att spy och svimma litegrann, men jag hann trycka på den röda larmknappen innan.

Nu var väl inte min infektionspoäng tillräckligt hög för att jag skall få min antibiotika direktinjicerad i hjärtat, för jag fick min i armen, pjuh!

  Andra saker man kan göra här när man har tråkigt är t.ex att knalla ner till Pressbyrån, säga till personalen att man är inlagd på infektionskliniken och att det på grund av smittorisken nog hade vart fint om de kunde hjälpa till att plocka ihop ens varor som man har tänkt att handla. Jag är fullt medveten om att detta kan uppfattas som lite elakt, men jag hade tråkigt och reaktionen var obetalbar. De hjälpte mycket riktigt till att plocka ihop varorna och det var knappt så de ville ha mina pengar :) (Hoppas det är ny personal där imorn så man får tillfälle att göra om det)

Med desinfekterade hälsningar

“Pressbyrå-terroristen”