Släpp fångarna loss-Det är vår!
Jobbet i Norge är avklarat jag har varit hemma i en vecka.
Den första veckan i frihet har dock kantats av byråkrati och att prata i telefon med bakåtsträvande blankett-fetishister på Alfakassan. Blankett-fetishister är personer som lider av svår motvilja att hjälpa folk och som tänder sexuellt på att dela ut olika blanketter som måste fyllas i. Det räcker inte att fylla i en blankett utan för varje person som blir arbetslös måste de förmodligen skörda en mindre regnskog för att kunna producera den pappersmängd som krävs för att ta fram alla blanketter.
På grund av att alla blanketter skall behandlas av någon stackars sate som har drabbats av den stora olyckan att ha råkat ut för "Jobb" så är just nu handläggningstiden på Alfa-kassan 12 veckor. Om det hade varit färre blanketter så hade handläggningstiden kunnat kortats ner till en halvtimme.
Men det är klart... Ingen på Alfa-kassan vill att handläggningstiden skall vara kortare för då kommer massvis av de stackarna som jobbar med att granska alla blanketterna bli överflödiga.
Om de blir överflödiga kommer de snart att bli arbetslösa och själva bli tvingade att fylla i massa meningslösa blanketter. Blotta tanken på att få fylla i sina egna blanketter skrämmer förmodligen skiten ur dem och de jobbar således lite långsammare för att trygga sina jobb.
Om man sedan som arbetslös i ett svagt ögonblick skulle få för sig att ta ett tillfälligt jobb som varar i mer än en vecka så räknas jobbet inte längre som "tillfälligt" och man skrivs automatiskt ur Alfa-kassan.
För att man inte skall få för sig att upprepa sitt misstag att ta tillfälliga jobb blir man sedan bestraffad för sitt tilltag med att återigen tvingas fylla i regnskogsskörden av blanketter.
Givetvis får man 12 nya veckors handläggningstid innan de tar beslut om man fortfarande är värdig att ta del av deras ersättning.
På Alfa-kassan är man dessutom inte rädd för förändringar. Den senaste förändringen för att säkerställa minimal kundkontakt är att telefontiden som man har möjlighet att ringa dem på och få förklarat olika diffusa fält i de olika blanketterna har kortats ner till 2,5 timme per dag.
Denna förändring motiverar de med att de behöver lägga mer tid på handläggningen av alla blanketterna. En annan lösning hade varit att minska ner på antalet blanketter och låta folk lägga sin tid på att söka jobb istället.
Att vara arbetslös har blivit ett heltidsjobb.
Glädjande är dock att jag snart har plöjt igenom alla deras blanketter och snart kommer mitt liv att gå i frihetsgudinnans tecken.
Jag har inget jobb som jag måste gå till varje dag och mitt liv har återfått sin mening.
Idag kommer dessutom 34-åringen hem från Buenos Aires som en förgiftad man med svår Jetlag. Det skall bli kul att träffa honom igen.
Vid nästa dörr satt en till post-it lapp
Väl inne i köket möttes jag av levande ljus och en sådan här frukost stod uppdukad
Lasse hade stekt ägg, bacon, korv och skivat upp ost,gurka, paprika och kokta ägg. Hade jag vetat vad som väntade i köket så hade jag gått upp en halvtimme tidigare så att jag inte hade behövt stressa mig igenom frukosten.
Snabbt satte jag igång med monteringen och några tjillevipp senare stod den där i all sin prakt, blänkande, skinande och sensuell.
Lyckan var dock kortvarig, redan vid inspektionen av stången hördes vid tredje rycket ett oroväckande "Knäck!!!" och en av svetsarna i takfästet hade gett med sig. Stången var sönder och i det skicket vore det rent ut sagt oansvarigt av mig att låta något stackars ovetande flickebarn att snurra kring den. Ångesten återvände, kramade om mig, kvävde mig......
För en optimal väghållning ordinerar Bosse Bildoktorn att man lastar det mesta bak. Bilen ser ju dessutom tuff och sänkt ut, funktion och finess i ljuvlig harmoni. På hemvägen behöver man inte använda helljusen och medtrafikanterna i den mötade filen brukar blinka glatt när man kommer körandes i en så här fin och stylad bil!
Så här såg det ut när vi väl hade fått hem allt, det var svårt att förstå att allt hade fått plats i bilen. Fy Jädrar vilket traktorkalas vi hade sen, synd att nästan ingen av de som var med minns speciellt mycket. 
Tassar rakades, nålar stacks, Ella blev trött. Vi fick lämna kvar henne och sjuksköterskan sa att de kommer att ringa så fort läget förändras. Ingen kul start på hundlivet hos oss. Efter två timmar ringde de dock från sjukuset och sa att Ella mådde mycket bättre, hon hade bajsat ut en stor sten som hade orsakat förstoppningen. Hon skulle ändå behöva stanna till vätskebalansen hade återställts innan hon fick lov att åka hem. Det var inte bara ur Ellas rumpa som det föll en stor sten utan även från våra hjärtan. Trots att vi bara hade haft valpen i ett par timmar så var vi redan rätt så fästa vid henne.
Nu har hon varit med om sin första dag på jobbet och hon har fått hälsa på både folk och fä.... en idiot försökte köpa henne för 6000 spänn och var otrevligt påstridig. Jag höll på att nita honom och frågade om han hade för vana att försöka köpa andra folks familjemedlemmar ?
Hightec-skit.... Man får tydligen elektroniska impulser skickade genom kroppen som mäter fett och vattenmängd så personer med pacemaker får inte använda den. Jag och vågen kom på kant med varandra från första början. Först och främst kändes det som att man behövde vara rakettekniker för att fixa in alla grundläggande inställningar. När jag trodde att jag hade fått allt rätt och klev upp på vågen så låg den där och tänkte ett tag för att sedan blippa fram ett ERROR som innebar att min fettmängd är för hög och utanför vågens mätbara skala, VAFAaaN !
Efter fisketuren åkte vi hem och åt goda revbenspjäll som Jennie hade lagat. Dessa akompanjerades av en öl. Dennis svor att aldrig åka och fiska med mig igen.
Helgen har på det stora hela varit en av de bästa på länge, hoppas att det kommer fler solhelger innan hösten. 
Efter spelningen knallade jag och Jennie fram för att hälsa på honom, men han verkade inte känna igen oss... Det var förmodligen en kombination av mängder av alkohol samt att det var 3-4 år sedan vi sågs senast som var orsaken till det...
